tisdag 24 oktober 2017

Hur kan det bara vara tisdag?

Jag vaknade framåt morgontimmarna och var helt groggy av trötthet, tänkte belåtet att "snart är det helg och då ska jag inte göra något annat än att ta det lugnt, vara ute med hunden, ta det lugnt, äta mat, ta det lugnt, sticka..."osv på samma tema. Sen slog det mig att det är tisdag. Tisdag som i andra arbetsdagen i veckan och det kändes alldeles fel! Min själ säger mig att det är fredag, eller möjligen torsdag, med helgen vinkandes runtom hörnet. Tyvärr tror jag att arbetsgivare och alla andra kalenderbitare av petimetrigaste slag inte håller med, själlösa petmostrar som de är.

Hunden? Henne har man ingen nytta av en trött morgon, hon är inte den som studsar upp i arla morgonstund och tjoar att "nu går vi ut, matte!". Loppan är morgontrött och kryper längst in under dubbelsängen och snarkar belåtet på morgnarna. Jag hinner duscha, klä mig, äta frukost, läsa tidning och inte ens då tycker hon att det är dags att knata upp, nä hon hänger upp "var god stör ej"-skylten och snarkar belåtet vidare.

Detta är ju på sitt sätt gulligt, men lite frustrerande också när man har ett jobb att gå till. Jag provar med lock och pock; jag flöjtar "kom lilla gumman!", jag frestar med en liten frolicbit, och har jag tur så sticker det ut en liten nos under sängen som raskt snor åt sig frolicbiten och sen drar sig tillbaka till Morfei armar igen. Nu har jag dock kommit på knepet! I'm a genius! (sa hon blygsamt).
Jo för det är så att Loppan hon älskar att massakrera leksaker och i all synnerhet pipisar. Nu har vi bara en, men en långlivad rackare. Anledningen att den är så långlivad beror på det blodisande piiiiipppp!!! som den utbrister i så fort Loppan biter i den. Det är ett ljud som kan väcka upp de döda. Alltså får Loppan bara i undantagsfall leka med pipleksaken (och vid dessa tillfällen tackar jag min lyckliga stjärna för att vår trevliga granne är synnerligen lomhörd). Nu kan jag klämma lite försiktigt på pipleksaken så att den bara utbrister i ett litet, litet piiiippp!. Då vaknar Loppan till livs och kravlar sig ut från under sängen och tycker att okej då, då är det väl dags att vakna, varpå jag raskt kopplar henne och konfiskerar pipsaken igen. Vi får se hur länge Loppan går i den här fällan.

Och på tal om gå så gjorde vi ju det sedan, traskade till jobbet och allt var friden und fröjden ända tills det var fikadags. Där satt jag och stickade och pratade med kollegorna ända tills en sa att "nämen Loppan haltar ju!". Och det gjorde hon, och det rejält också. Jag plockade upp henne i famnen och där låg hon på rygg medan jag klämde och kände och en annan kollega stoppade i henne små små ostbitar som tröst. Hon får ju inte tigga vid bordet (men gör det ändå) och hon får heller inte mat vid bordet, något som vi faktiskt håller fast vid. Men har man ont i tassen och ligger upp-å-ner, ja då kan sådana regler tillfälligt sättas ur spel. 

Ja inte vet jag vad det var, men hon var halt ett tag och sen gick det över igen. Dock tillbringade hon nästa rast på soffan med huvudet i VD:s knä medan han klappade henne, samtidigt som han försäkrade att han hade inget viktigare för sig. Och det är klart, man får ju prioritera när kontorsvovven är lite krasslig i tassen det begriper ju vem som helst.
Sen, ja sen ringde vi efter vårans husse som ställde upp och hämtade oss med bil så att Loppan skulle fortsätta krya på tassen och så har vi ägnat kvällen åt att träna lite nosework. Jag är lite tveksam till om Loppan mest har insett att man ska putta på saker med nosen och få godis, eller om hon faktiskt letar upp eukalyptushydrolatet. Vi får träna vidare helt enkelt, medan vi väntar på att det så småningom ändå blir helg. Nu har snart den här tisdagen passerat också, och då är vi ju ändå en dag närmare.

Inga kommentarer :

Skicka en kommentar