Long time no see

Under nästan tio års bloggande tror jag aldrig jag varit frånvarande så länge? Alltså, mentalt frånvarande, det är jag ganska ofta där jag går och tänker på garn och mönster och hund och man och barn och barnbarn. Eller rentav inte tänker alls, det händer nog det också. Många av blogginläggen kan man säkert undra om jag varit mentalt närvarande när de skrevs, det kan jag också hålla med om. Men att vara rent fysiskt borta från bloggen så länge, det hör inte till vanligheterna.

Så vad har jag gjort? Tja, lite har jag ju stickat, det vore MYCKET märkligt annars. Och för omgivningens bästa så är det säkrast att jag får en dos garnterapi då och då.

Lite har jag tränat med Loppan också, hon får lära sig att stänga lådor och städa upp prylar och det går framåt tycker jag. Då kan Loppan bli lite trött och behöva ta igen sig lite. Det är ju väldig tur att jag har köpt hundsäng(ar) till henne tänker jag då, för var skulle hon annars vila tassen?

Helst ligger hon ju på Carl Malmsten-fotpallen, fint ska de' va'. Den pall som maken och jag köpte för att ha och dela på där den står mellan våra läsefåtöljer, men nu ligger det en Loppa i mitten och vi får var sitt litet, litet hörn. Fast hon är ju så söt... och raggig... så inte har vi hjärta att köra ner henne. Fullständigt omöjligt.

Jag har umgåtts med Grynet och Pyret också! Jo för dottern skulle opereras, när man får (minst) ett gallstensanfall i veckan, då är det dags att göra något. Man får göra som i Vilda Västern, mötas för en duell i gryningen och väsa "Stick å brinn din fuling" till gallblåsan.

- Åh, det är en rutinoperation! sas maken och jag till dottern eftersom vi själva pryds av lite titthålsärr efter samma operation. - Du läker snart ihop, det är så okomplicerat så!

Förutom då att dotterns gallblåsa var av Synnerligen Illvillig Natur, så det slutade med något titthål OCH ett 15 centimeters snitt. Då kände maken och jag att våra hurtiga tillrop inte varit så värst tillförlitliga, undrar om hon någonsin kommer att tro på oss igen?

I alla fall så kan det ju behövas lite hjälp med små livliga flickor då, så Pyret och jag, vi har varit ute och gått och hälsat på hos syrran som passade sitt lilla barnbarn - tänk vilken tur vi har som har fått in dessa barn i våra liv!

Sen packade Grynet sin ryggsäck och kom och bodde över. Vi hade fullt program! Soffor skulle mätas! Snöglobar skulle skakas så att det glittrade! Det skulle bakas lerkakor, och bakar man, då ska man ju ha en bagerimössa på sig, det hade Grynet full koll på.

Sen sydde vi förkläde, precis som Castor gör i boken. Två fickor skulle det vara och de skulle vara prickiga. Tur att mormor har lite tygsnuttar i varierande prickighetsgrad i gömmorna.

 Efter detta digra program som ju även inbegrep sport av hög klass, ja då var det dags att få napp och bok och dra sig tillbaka och sen sova gott hela natten. Mormor sov också gott, fast hon inte hade napp.

Och på tal om napp så hade mormor akuta problem med att ladda ner Skånetrafikens app för att kunna åka buss. - Har'u problem med appen, sa morfar då, fast då tittade Grynet strängt på honom och sa - mormor är gammal. Hon har ingen napp! Så sant som det är sagt.

Vi har också varit på lekplatsen med flickornas pappa och åkt rutschkana. Pyret hon åkte åkte så snabbt så mormor hann inte med. Ruuttsch så var hon ur bild.

Mormor fick skärpa till sig, så blev det lite bilder ändå.

Och det, det är väl ungefär vad jag har hittat på sen sist.