Nu fick det åter göra skäl för sitt namn

- det här går inte! sa jag och spände ögonen i maken. - Visserligen är du gammal och ärevördig och doktor och sådär, men du är inte någon riskgrupp eller hur? Själv är jag ung och spänstig, ja förutom ett eller annat knä, så nu får det vara nog! (eller "nock" som vi skåningar säger). - Får jag inte träffa Grynet och Pyret pronto, så svarar jag inte för vad jag gör!

Maken ville ju gärna också träffa barnbarn så vi skickade raskt en förfrågan. Och jodå, föräldrarna var också välkomna!

Rätt vad det var så trillade det in en hög glada personer och Loppan blev bindgalen av lycka och slickade alla som kom i vägen och vi åt bullar och muffins med choklad i. "mormor, jag tycker inte om muffins med rabarber i så väldigt mycket" sa Grynet och tittade tveksamt på muffinsen. Men se, det har mormor koll på, så hon hade i choklad i stället. Vill man inte äta rabarbermuffins så slipper man, det tycker jag är rimligt.

Pyret pratade och stod i, och Grynet likaså och när vi hade ätit upp såväl bullar och muffins så lämnade vi de övriga så fick de dricka vin medan vi gick ner i pysselrummet. För det är ju så det ska vara, är det ett pysselrum så ska det pysslas! Efter ett tag flöt det av vattenfärg och glitter och paljetter och pärlor - precis som det ska vara.

 Åh, det gjorde gott i själen!