Nu är vi igång!

 

Med det höstiga, alltså. Imorse när Loppan och jag tog vår lilla morgonsväng i Botan var det 7 friska grader och jag tycker nog att det är ganska skönt ändå. Var sak har sin tid - och nu är vi på gång att gå in i Yllets tid. Jajamensan, jag är igång med vantstickandet, fattas bara!

I stort sett varje morgon tar vi första rundan i Botan, när man nu har en finfin botanisk trädgård utanför knuten så vore det väl dumt att inte få sin klorofyllfix direkt på morgonen? Häromdagen hoppade jag dock förbluffat till, ja jag kände att adrenalinet började fräsa runt i blodådrorna, för vad såg jag? Jo att någon helt ogenerat stod och klippte av dahlior i den fina dahliarabatten. Jodå, visst dagdrömmer jag ibland om att man ska komma där en morgon och se en skylt där det står "plocka dig gärna en liten bukett", men även jag inser att det är liksom mest fria fantasier. Man får överhuvudtaget inte plocka med sig något från en botanisk trädgård. Inga pinnar, inga fröer, inga sticklingar, no nothing helt enkelt - det var därför adrenalinet började svalla när jag tog denna ogenererade dahliatjuv in flagranti så att säga.

Mannen i fråga log dock vänligt och berättade att han var inte vilken blomtjyv som helst, han var anställd i Botan - och nu var det ju så att Lunds universitet minsann fick sin första nobelpristagare i fysik, nämligen Anne l'Huillier (jodå, jag erkänner; jag fick googla hur man stavar namnet) och nu skulle det firas på universitetet och då, ja då gick man faktiskt loss med sekatören i Botan. Rimligt, ändå kan jag tycka. Nog kan Anne vara värd lite lokal blomprakt.

Nu är det ju så att det är inte den enda pristagaren här i Lund nu i veckan, nej minsann.

I måndags var det avslutningstävling i Hooper och vem var det som gick och vann, om inte min lilla Loppa? Nu ska man säga att hela det lilla hundgänget var helt spralliga och for som popcorn över planen och för det mesta inte hade en tanke på att det var tävlingsdags så det var lite otippat. Men trots att det poppade även lite i Loppan tog hon sig igenom hela banan, alla hinder från rätt håll och utan att avvika och på hyfsad tid dessutom, och då får man pris. Ja nu är det så bra att alla får pris, både hundar och förare och det är väl en utmärkt ordning tycker jag. Loppans pris finns inte på bild för den tuggade i sig snabbare än en gris hinner blinka, men matte valde med omsorg detta pris. För just så är det matte tänker om sin Loppa. Och eftersom Loppan är en generös natur så tycker hon att även fysik-Anne kan få ta åt sig av budskapet på kexchokladet.

Så visst har Lund haft anledning att fira i veckan!