Förra inlägget hette ju "höst" - ska detta då heta "vinter"? För nu är det ju vintertid, och jag får väl säga att det passerar rätt obemärkt förbi här numera. Förr, då grubblade man ju förvirrat, "hur var det nu? Skulle man tänka att man tog ut eller in grillen och är det då senare eller tidigare eller tvärtom?". Ja det fanns ju en nästan helt analog tid där man inte ens kunde titta på sin mobil och få Det Rätta Svaret! Man fick helt enkelt ringa Fröken Ur om man var osäker. Nu undrar man ju, lever hon fortfarande? Eller har hon pensionerat sig och lever livets glada dagar på sydligare breddgrader?
Men i vilket fall som helst så kom maken och jag på igår att det var väl den här helgen som klockan ska ställas om? Och jo, vi har fortfarande en analog köksklocka, för att inte tala om klockan på spisen. Så lite mackel är det ju, balansera på pallar och sådär. Vi kom dock fram till att det spelar liksom inte så stor roll nuförtiden. Vi lägger oss när vi känner för det, sover antingen gott eller är vakna någon timme mitt i natten, och sen sover vi så länge vi vill på morgonen. Det är inget jobb som tycker att man ska dyka upp ideligen, ideligen. Det är inga barn som vägrar att ställa om sin inre klocka. Vi har inga kor som ska mjölkas och den där vovven vi har, hon är rätt lätthanterlig och vill inte direkt ranta ut i arla morgonstund. I all synnerhet ville hon inte det imorse när det blåste och regnade. Inte matten heller.
Men nu har vi i alla fall varit ute och prasslat runt bland löven och tacksamt noterat att det slutat regna. Jag säger inte att det inte kommer att regna mer idag för det är rätt mörka moln när jag kikar ut genom fönstret, men vi lyckades ändå pricka in en oregnig promenad. Det känns nog mer höst ändå, får jag säga. Och eftersom det är höst får man ägna sig åt höstliga aktiviteter. Vara lite småsnuviga till exempel, men bara så där lagom så att det är mysigt att sitta inne och pyssla med sitt. För maken innebär det att titta på baseball och att göra kartlager. Tydligen måste de olika skiftena i Halmstads socknar passas in i en modern karta, och jag förstår då inte varför ingen kommit på detta tidigare? Men nu har maken tagit tag i det hela. Det är ordning och reda med den mannen. Själv har jag sytt kuddfodral och stickat lite och på spisen puttrar en högrevsgryta med sidfläsk och kantareller. Typisk höstmat känner jag.
Man kan ju inte leva av högrev allena tycker jag dock, så det är ju en himla tur att jag bakade kanelbullar igår. Högrev, kanelbullar och ett glas rött, då är höstmyset på topp känner jag. Nu blev jag lite tveksam här, ska jag lägga in en bild på mina kanelbullar? Jag har en känsla av att det passerat ett antal kanelbullebilder genom bloggens levnadsår (drygt 14, är det klokt det?!). Det kanske blir lite tjatigt? Känns lite fantasilöst? Men å andra sidan, tänker jag vidare, så är det ju ändå väldigt gott med kanelbullar och då kan de ju faktiskt få finnas med på bild än en gång.
Vad som inte kommer med på bild är zombier. Jo, för Lund invaderades uppenbarligen igår av hundratals zombier och det var ett himla tjohej. Maken och jag var inte så sugna på att gå ut, men vi hade ju sett att det snitslats en bana utanför vår port bland annat där det skulle springas ett "Run for your life"-lopp. Uppenbarligen räcker det inte med att löpa runt, man ska jagas av zombier också. Fast, okej, man lägger säkert på ett extra kol om man har en zombie i hasorna. I alla fall, tänkte maken och jag listigt, så kunde vi ju stå i fönstret och kika på när det rusades fram ute på gatan. Fast det var rätt misslyckat, inte minsta lilla zombie såg vi, det enda som var skräckinjagande var den dåliga kontrollen - löpare for runt överallt mitt ute i trafiken och det verkade inte vara någon som hejdade bilar och cyklister när löparna drog fram. Det kändes faktiskt farligare än att ha ett Frankensteins monster kutandes efter sig.
Lite så har vi det, nu när vintertiden gjort sitt intåg.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.