Mest vatten, faktiskt. Dels för att maken och jag kör lite återhållsamhet dietmässigt och nog för att vin är gott, men det innehåller en hel del kalorier. Trots att det är rinnande, vem kunde trott det? Så det blir mest vatten och te och sånt och det går ju det med.
Sen har det varit lite vattenmässigt även i överförd bemärkelse - dagar med huvudvärk, den sista slängen av den inflammerade käkleden, även om den sköter sig ganska bra och sen, som kronan på verket, ett sår vid ögat som jag om ett litet tag ska uppsöka distriktssköterskan Erik för att få hjälp med.
Det här låter ju tämligen dystert, men så är det minsann inte hela tiden! Ånej, har man sin make, sin hund och sin stickning så klarar man sig långt.
I söndags var Loppan och jag ute i Skrylle, och när man såg träden kan man tro att det är vår. Men det är det inte, och alltså lagade jag en värmande viltgryta och bakade en fransk äpplekaka, för är det höst (och pre-dietåterhållsamhet) så är det precis vad som behövs. Väldigt lämpligt dessutom, för på kvällen kom Grynet och Pyret med vidhängande föräldrar och åt kvällsmat. Mormor hade varit på hugget och köpt lite ny playdoh-lera så flickorna var väldigt sysselsatta när de inte petade i sig kvällsmat.
En väldigt trevlig kväll var det, och måndagen gick inte av för hackor, den heller.Då samlades nämligen ett gäng små och taggade hundar på lite hooperträning på Lunds BK. Det kan väl hända att hundarna fick för sig att det var playdate och inledde med att leka hela-havet-stormar med många decibel, men så småningom blev det ändå ränt runt lite på banan.
Lilla Enya var också med och hon var på hugget rejält. Det där med hooper, det var minsann pin livat om man frågade henne. Hon var så snabb att hon inte fastnade på bild.
Vad mer har hänt? Jo, maken, Loppan och jag tog en tur till Alnarpsparken. Där finns många gamla, knotiga vackra träd och då måste man fotografera, i alla fall om man är så svag för träd som jag är.
Tycker jag, då. Loppan undrar mest vad jag håller på med? Fotografera träd? När man har en sån gullig vovve i sin närhet? Det har hon ju rätt i, förstås.
Ett annat glädjeämne är ju att garnet jag beställde för länge sedan har kommit! Ja, det skulle kommit långt tidigare till garnbutiken i Staffanstorp, men Postnord hade behagat förlägga paketet. Typiskt Postnord. De är nog inte så handarbetsintresserade. Men nu, nu kom garnet och jag ilade till Staffanstorp för att lösa ut det.
Nu har vi börjat en lång och glädjefull tillvaro tillsammans. En Champagne cardigan ska det bli, och det känns väl alldeles rätt att börja med den en fredag. Även om det blir vatten i dag också. Åh, jag ser fram emot att linda in mig i en härligt brun och varm kofta framöver. När det nu månde bliva, det är rätt många nya sticktekniker (för mig i alla fall) inblandade. Ska bli jätteroligt!
Men nu, nu väntar snart Erik på mig och mitt öga, så nu får det minsann vara färdigbloggat för den här gången.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.