Det låter ju som om man kanske haft ganska besvärliga dagar, vare sig snömodd eller spindlar tillhör ju livets höjdpunkter - men då tror man fel!
Maken och jag drog till Halmstad. Dels för att vi hade ett ärende i en möbelaffär, dels för att träffa Kickan och Knyttet och deras föräldrar. Vi kom upp dit redan i onsdags, sonen borrade frenetiskt i folks tänder (föreställer jag mig), men Maken, alias Farfar, svärdottern, Kickan, Knyttet och jag drog iväg till biblioteket för lite sång och rytmik.
Det sjöngs! Det dansades! Det skakades små ägg med skrammelkorn i! Det dansades Bolibompadrakens dans och där visade det sig att farmor, hon hade till och med svans när hon skakade på rumpan som Bolibompadraken gör, jo för farmor hade stoppade sin halsduk i bakfickan. Men så är det, ska man gå all in, ja då gör man det! Det är ju dock inte så konstigt att Knyttet ser väldigt road ut när hon såg sin farmor dansa runt.
Sen, ja sen var det fullt ös! Det skulle lekas med lera och matas Loppan och sättas upp renoveringstapet, jo för Knyttet skulle få en fin tapet i sitt rum.
Knyttet hjälpte med stor kompetens till med tapetserandet, medan Kickan bjöd farmor på eftermiddagsfika. Farmor och en massa smådjur och tre stycken spindlar. Dock tjusiga spindlar med glitter på. Farmor har varit makalöst rädd för spindlar i sina dar (det gick dock över när vi bodde i ett hus med fuktig källare där man helt enkelt var tvungen att ha en väpnad neutralitet med spindlarna. Live and let live, typ. Det var antingen det eller bli totalt bindgalen). Farmor är fortfarande lätt misstänksam mot spindlar, men är det tjusiga spindlar med glitter, ja då går det lite bättre. När Knyttet var färdig med tapetserandet hälsade hon på Loppan, och jag tror nog att ömsesidig förtjusning uppstod.
Idag var det också dags att sätta upp den riktiga tapeten - men tänk, då hade sonen, aka Pappa, fått akut ont i ryggen och fick åka till kiropraktorn. "Pappa har ramlat ur sängen och skadat ryggen och åkt till doktorn" sa Kickan bekymrat, men sen sken hon upp och la till "bättre idag!". Jag vet inte om sonen höll med om vare sig det där med att ramla ur sängen eller att det var bättre idag, men man ska ha en positiv inställning, det är min paroll. Så sonen och jag hängde med flickorna, och svärdottern och maken satte med stor kompetens och ackuratess upp den fina tapeten med savannens djur. Sonen, Kickan och jag rantade med jämna mellanrum in i rummet och sa "så fint det blir!" men fick bara förströdda mummel till svar, för koncentrationen var stor. Man vill ju inte att girafferna ska stå på huvudet.
Alla giraffer hamnade dock rätt, och sen var det dags för farfar, Loppan och mig att vinka farväl till Kickan och Knyttet. Vi ses nog snart igen. Och vi hoppas att pappas rygg snart blir bättre, om inte idag så kanske imorgon?
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.