Om virkning och spöken. Bland annat.

 Det har varit en fullspäckad helg, minst sagt. Spektrumet av aktiviteter har varit stort (brett? omfångsrikt?) och vi har hunnit med en hel del. 

Först inleddes helgen lite tidigt med en hundpromenad i bästa sällskap. Och med bästa menas såklart sånt som har några fyrbeningar i sällskap och som man kan prata så mycket med att man nästan får träningsvärk i tungan. Men inte riktigt ändå, för vi är rätt vältränade på att prata får jag säga.

Sen inledde maken och jag helgen lite mer regelrätt sådär med att gå på Saluhallen och hämta den gåsamiddag som vi beställt på Holmgrens - jag lagar inte gås när vi bara är två personer som ska äta så då är det en utmärkt lösning att någon annan lagar det åt en. Svartsoppan bytte vi ut mot skogssvampssoppa och när vi satt där och smörjde kråset gratulerade vi oss till vårt kloka val. Nog för att vi är rätt traditionella av oss, men det finns gränser. Och vid svartsoppa har den definitivt passerats. Loppan satt under bordet och påtalade lite diskret att hon kunde nog också tänka sig en bit gås, och tänk - då fick hon det! - Var det inte den här hunden som inte skulle matas vid bordet, sa maken då som kan vara lite förarglig emellanåt. - Det kommer jag inte ihåg något om, nu när man blivit lite disträ, svarade jag och tittade oförstående på honom. Klart Loppan också ville ha gås!

Sen var det så småningom dags att gå och knyta sig för vi måste ju vara pigga när Grynet och Pyret anlände på lördagsmorgonen. Deras föräldrar skulle nämligen iväg och spa:a sig och det var ju himla bra, för då fick vi njuta av flickornas sällskap!

Det var dags att introducera flickorna i garnets förtrollande värld och vi virkade och påtade med en stick-Lisa och nystade garn och började om  och ganska snart sa båda flickorna belåtet att det var ju inte så svårt, det där med att virka! Långa kedjor virkade de, och ingen kunde minsann klaga på koncentrationen! Man får ha tungan rätt i mun... och det hade verkligen Pyret!

Så småningom var det ändå dags att lämna garnet hemma och gå på bio. Stackars morfar fick inte följa med och se Paw Patrol-filmen för han var lite hostig, och då kan man inte sitta i en biosalong. Flickorna och jag var inte hostiga så vi knallade iväg och det var både spännande och pirrigt. Lite märkligt dock att man envisas med att köra 20 minuters reklam innan filmen börjar, trots att det är barnfilm? Pyret var inte det enda barnet i salongen som förvånat hävde upp sin röst och tyckte att det var väl inte den här filmen vi skulle se? Till sist drog dock filmen igång, och då var biogodiset nästan uppätet. Lite väl spännande ibland, så mormor fick en flicka i knäet och höll den andra i handen - men allt slutade lyckligt så vi kunde traska hem till morfar igen. 

Vi drog ner i pysselrummet och pysslade lite, för det är ju det man gör i ett pysselrum, det hörs ju på namnet.  Morfar och Grynet pysslade suddisar och Pyret och mormor gjorde en regnbågde och sen var det dags för kvällsmat. Nu ska man inte tro att mormor fick stå där och slava själv i köket, ånej. Pyret ryckte ut och rörde runt i köttfärsröran till pajen på ett synnerligen kompetent sätt. Sen kom Pyret på att hon glömt en sak i hallen och skulle ut och hämta den. - Jag kan gå i brygga dit, sa hon och spetade iväg medan mormor tänkte för sig själv att det där, det hade hon nog inte fått för sig att göra. Och OM mormor hade tagit sig ner på golvet och gått upp i brygga så hade hon förmodligen kollapsat i en liten hög och blivit en f.d. mormor - och det hade ju ändå varit lite synd. Jaja, det är skillnad på att vara 5 på det 6:e och att vara 67 på det 68:e. Förvisso finns det säkert spänstiga 67-åringar som spetar runt i brygga både nu och då, men jag kan inte påstå att jag själv tillhör den kategorin.

Så småingom somnade Pyret och Grynet kom upp igen och hängde lite med mormor och morfar innan även mormor kastade in handduken och drog sig tillbaka. Det gällde ju att vara pigg dan därpå också, för då stod det ju fler aktiviteter på agendan.

Nämligen att gå på spökpyssel på Kulturen. Flickorna var mycket pepp och pep iväg under paraplyet. Efter att ha stärkt oss med chokladboll och bitar av mormors kardemummabulle var Grynet och Pyret beredda att spökpyssla så det stod härliga till! Ja så till den milda grad, att de inte hade tid att ta av sig jackorna. Det klipptes och klistrades och ritades och pyntades. Jag får ju säga att gulligare spöken var det länge sedan jag såg. - Det är Vita Damen, mormor, sa Grynet och sen gjorde hon en tjänsteflicka med fint förkläde till Vita Damen också. Lite hjälp kan ju även en spökdam behöva.

Sen kom mamma och pappa och var alldeles väldigt rena och fina efter att ha spa:at och sen var det dags att vinka farväl för den här gången. Men ett lite spöke lämnades kvar, och det känns ju fint att ha det som ett minne av en väldigt trevlig helg.