Simultankapacitet

Maken och jag sitter och tittar på fem-milen i Holmenkollen. Maken har precis imponerat kommenterat att jag stickar, tittar på 5-milen, bloggar och förbereder lunchen samtidigt. - Just det, svarar jag och underlåter att påpeka att jag dessutom håller på att med tvätten. Simultankapacitet är my middle name. Nu ska man inte vara förarglig och påskina att maken bara sitter där som en soffpotatis (eller rättare sagt; fåtöljpotatis), ånej han har hållit på att skriva artikel också. Fast han gör det mer på det där manliga sättet; en sak i taget.

Vi har det bra här i Halmstad, vi traskar runt och upptäcker/återupptäcker nya promenadvägar. Vi har knallat upp på Galgberget och tittat på utsikten, Loppan och jag har traskat i Picassoparken, vi promenerar längs Nissan och tja, lite överallt faktiskt. Av allt detta gående blir man ju så klart hungrig! Och då är det ju himla trevligt att det visar sig att hundar är välkomna på många restauranger. Alltså har Loppan fått följa med för att testa restauranglivet här.

Först åt vi lunch på Jarlen. Plus för att det finna rätt mycket kvar av den ursprungliga 50-talsinredningen, men litet minus för att inget vatten erbjöds till Loppan även om hon var välkommen. Lite mer kryddor i maten hade kanske också varit bra, men vi kommer säkert att ge dem fler chanser. Sen har vi också provat vår närmaste restaurang som hade ett trevligt lördagslunchkoncept; provning av tre viner med lite mat till. Igår var det argentinska viner, surdegspizza med tomatsalsa och sen en auberginebakelse. Maken var lite lätt misstänksam mot den där auberginen, men det visade sig att det behövde man inte alls vara! Vi var väldigt ense om att maten var jättegod, vinerna var goda, servicen var bra, utsiken var fin och här fick minsann Loppan egen vattenskål också. Dessutom fick hon smaka lite pizza, fast det berodde nog mest på att hennes matte har så svårt att förhärda sig emot ett par bedjande ögon och mindre på att hon fick en egen pizza. Här blev det många plus i kanten. Loppan må ha sina påhitt för sig, men jag är väldigt glad över att hon är så lätt att ha med sig när man går ut och äter. Hade det kommit in en katt hade det kanske blivit lite väl livat, men jag tror nog att risken för oväntade kattbesök är tämligen liten när man går ut och äter lunch.