När det blir fel

SMHI hade utlovat snöblandat regn och synnerligen snålt med plusgrader. Detta var inte vad jag hade tänkt mig, nej för nu var det ju dags för lägenhetswarming party som man säger på snitsig svengelska. Jag hade tänkt mig sol och värme, bubbel på balkongen, vårkänslor som spruttade också kommer SMH där och pratar om snöblandat regn? Fnys, minst sagt. Jag har ju länge velat inviga vår balkong, men våren har ju hittills varit av det avgjort kylslagna slaget så ännu har inte minsta lilla kopp te eller minsta lilla glas vin avnjutits därute. Nåja, hade vi nu hittat en dag när alla i familjen kunde komma, så fick det ju bli som det blev.

Och tänk, det blev bra! Kanske inte supervarmt, men soligt och fint, så SMHI kan, med förlov sagt, ta sig i brasan. (Att det sedan idag har legat och pendlat kring 2-gradersstrecket med inslag av enstaka snöflingor, ja det är ju retligt, men det kan man ta när det inte är lägenhetswarming).

Först kom syrran, och kommer syrran, ja då kommer såklart Poppy och Enya också! Vi tog en promenad för att visa syrran metropolen Halmstad och för att voffsen kunde uträtta sånt som man helst gör utomhus.

Sen dundrade Kickan och Knyttet och deras föräldrar in, och det tog inte lång tid förrän pennor och papper och leksaker och pussel och sånt var i full sving.

Och efter det, ja då ramlade ju Grynet och Pyret in med sina föräldrar och sen, ja sen var det ganska fullt i lägenheten; sju vuxna, fyra flickor och tre hundar. Och tänk så bra då att solen sken! Alltså kommenderade jag bestämt ut alla på balkongen för att skåla för lägenheten och livet i största allmänhet. Här skulle balkonginvigas! Sen förpassade vi oss raskt inomhus igen, jo för det var ju ändå ganska kyligt, trots solen. Nu är i alla fall balkongen invigd!

Det var mycket som skulle hinnas med; vi skulle fika och prata och rita lite till och läsa böcker och gå på skattjakt och hitta skatten i tvättmaskinen - där brukar jag personligen mest hitta tvätt som ska vikas och strykas och i allmänhet donas med, men ibland så kan man alltså hitta små skatter där också. Uppenbarligen.

Så småningom skulle det ju bli lite mat också, och vissa i sällskapet tyckte att det nog vore bäst att ha lite gympa först så att man gjorde plats för middagen efter att ha mulat i sig kakor och chips och sånt. Andra, som kanske inte var lika atletiskt lagda, parkerade sig i soffan.

Sen blev det mat och glass och vin och mera prat! Och lite häng i soffan med plattan för flickorna. Så småningom var alla mätta och belåtna och drog sig hemåt. Maken och syrran promenerade voffarna och disken plockades undan innan vi alla ramlade i säng. Nu är lägenheten ordentligt invigd känner jag!

Morgonen därpå var lika solig, så vi kände att det nog var läget att promenera ännu mer, dels för att det var så fint väder, dels för att möjligen motionera bort en eller annan kalori som hoppat på en dagen förut; vi gick i Picassoparken och sen var vi på Västra stranden där hundar får springa fritt - och det gjorde de med besked!

Sen åkte syrran tillbaka till Lund, medan maken, Loppan och jag gjorde ytterligare en utflykt, nämligen till Danska fallet, där uppenbarligen en hel hoper danskar hade ramlat i och drunknat någon gång på 1600-talet. Möjligen om det var 1700-talet? I vilket fall som helst höll maken ett stadigt tag i Loppans koppel. Nu är hon ju australisk och inte dansk, men man vill ju ändå vara på den säkra sidan. Mycket vackert, men väldigt kuperat, så efter det var det soffläge som gällde. Så där hade de fel, SMHI - men ibland är det faktiskt väldigt bra när det blir fel. Det blev en fin helg!

Bland prinsessor och knallhattar

Imorse körde vi ner till Lund igen efter några dagar i Halmstad. Och nu sken solen över Nissan minsann. Det har varit några tämligen ruggiga dagar - utomhus, alltså. Inomhus har det varit full sprutt och glädje och gamman.

Sonen och sonhustrun skulle till Göteborg på någon slags träff och undrade om vi ville hänga med sondöttrarna? Och på en sån fråga fanns det ju bara ett svar! Loppan och vi fräste iväg och möttes av inget mindre än en prinsessa som tog emot oss. Det satte ju liksom tonen redan från början; festligt och färgglatt!

Den andra lilla sondottern såg mer ut som en liten knallhatt; glad och oförvägen! Mamma och pappa vinkade farväl och sen drog partyt igång! Det var fullt ös hela tiden, som det ju är på bättre tillställningar.

Vi byggde kojor, och faktum är att såväl Kickan som Knyttet och farmor lyckades trycka in oss i kojan. Något varmt var det och det kan väl hända ett ett eller annat av farmors ben liksom hängde utanför. Men en väldigt bra koja var det, det tyckte vi alla tre. Sen lekte vi kurragömma, där Kickan instruerade; "vi gömmer oss i duschen farmor, så räknar du". Himla praktiskt får jag säga, premisserna var liksom glasklara från början.

Vi gick till lekplatsen och gungade och klättrade, och sen körde farfar två spralliga flickor hem i vagnen. Inte undra på att vi höll värmen, trots bister kylslagen vind! Väl hemma donade vi runt i uterummet och Kickan vattnade de gamla döda vinrankorna - och vem vet, kanske de börjar växa efter denna ömma omvårdnad? Knyttet ägnade sig mest åt att försöka äta jord, ända tills farfar ingrep och tyckte att det fanns väl ändå något annat vi kunde utspisa en hungrig liten tös med?

Och visst fanns det det, farmor gjorde ugsnpannakaka som alla åt med god aptit och sen somnade Knyttet i farfars famn och Kickan somnade strax därpå medan farmor läste om Bamse. Loppan låg vid fotändan i Kickans säng, för det hade Kickan bestämt; "hon ska ligga mellan mina tår" sa Kickan, så det gjorde Loppan även om hon sen smet ut när Kickan somnat. Och sov gjorde vi alla hela natten, även om Knyttet fick in en eller annan femetta på farmor och farfar under natten; det är märkligt att såna där små knallhattar, de verkar vara fullfjädrade kickboxare hela högen. I alla fall när de sover.

Även söndagen bjöd på massor av aktivitet; det lagades mat och bjöds på eftermiddagsfika i stor stil! Vi sorterade alla djuren till Noaks ark och sen dansade vi till deras ljud. Det blev inte kase-dans direkt utan lite mer sprutt om man säger så. Man kan notera att farfar passade på att ta sig en liten tupplur i bakgrunden. Det är inte lätt att hänga med i tempot som en 2,75-åring och en 10 månaders liten dam håller.

Vi var ute på lekplatsen och på vägen hittade vi sniglar som fick flytta med både till lekplatsen och sen tillbaka igen. Beresta sniglar med andra ord. Eller, om man nu ska vara petig så kallas de kanske snäckor, eftersom de har hus? Ja, jag är inte helt säker på det, men jag tror absolut att de tyckte att det var en upplevelse att få komma iväg och se sig om i omgivningarna. Så småningom kom mamma och pappa hem igen, och farmor, farfar och Loppan åkte hem till lägenheten. Där var det väldigt tyst och tomt och inte minsta lilla prinsesskrona inom synhåll. Farmor tog sig ett bad och höll på att somna där, balanserandes ett vinglas på magen, medan hon tänkte på vilken tur hon har som har fyra så fina flickor till barnbarn.

Aprilväder

Idag var det yllevantar på igen. Vi är uppe i Halmstad och nog för att det blommar både här och där - men det hällregnar också, och imorse när Loppan och jag traskade runt på morgonrundan låg dimman ganska tät över Nissan.

Nåja, påskliljorna lyste gult vid biblioteket i alla fall, och jag hade ju ändå vantar att värma mig med så det kunde varit värre. Just nu sitter jag och klappar en fuktig Loppa med ena handen, medan jag bloggar med den andra. Ja, hjärnan är väl nödtorftigt inblandad i det där bloggandet också. Under tiden står en kaka i ugnen, så jag är rätt nöjd med min simultankapacitet får jag ändå säga. Vi har också varit och handlat, vin och hundmat, så då täckte vi väl in det nödvändigaste tänker jag. Under tiden var Loppan hos Kickan och Knyttet, så det var på väg hem från garaget som hon blev rätt blöt. Jaja, hon torkar väl så småningom.

Häromdagen var hon också blöt - fast mer nerifrån. Och då var det soligt och fint, men så är det med april; snöblandat regn och onödigt få grader ena dagen, sol och värme den andra. Så det var ju tur att vi valt just den dagen för att åka till Saxtorp med Susanne och labbeflickorna. Då var det, som sagt, vissa som badade. Andra drack kaffe och pratade.

Men så är det med april, och rätt vad det är så kan man nog ändå lägga undan yllevantarna. Men inte riktigt än.

Vårkänslor

Som jag har längtat! Längtat efter plusgrader i 2-siffrigt antal, sol och vårsprittningar. Och nu kom de igår! En sån dag kan man inte slösa bort på att häcka inomhus, det tyckte inte ens maken även om han är en inomhussittare av rang. Först skurade jag balkongen som var illslimegrön av alger, men nu är de bortskurade. Medan jag skurade på och gnolade Monica Z:s gamla dänga "o vad en liten gumma kan gno-o-o...tralala" tittade jag ut över det nya studenthuset som efter en himla massa år nu står färdigt inne på Lunds nations gård. De flesta hus i kvarteret är i rött tegel, något enstaka i gult tegel, men denna byggnad, den lyser putsat kritvit i solen och jag funderade för mig själv på hur a) hur stadsantikvarien kan gå med på en sån stilbrytning och b) hur länge det dröjer innan algerna har smetat in det så att det är mer slimefärgat?

Sen fortsatte vi med vårt trädgårdspyssel och knallade ner i trädgården och sopade och krattade och plockade fram utemöblerna från presenningen som gömt dem. Maken kilade upp på vinden och hämtade alla dynorna och jag, som raskt lade ihop 2 och 2 och fick det till = årets första utefika, jag fixade kaffe och bullar och sen satt vi där och njöt av solen, värmen och det gröna som började spira i rabatterna. Förvisso mest i form av kirskål, men det blir ju ändå lite grönt trots allt.

Idag har det varit lite blåsigare men ändå soligt så Loppan och jag tog en promenad runt Nöbbelövs mosse. Där fanns det gott om kanadagäss och lite andra fåglar, samt ett antal personer med utrustning för att titta på fåglarna. Fåglarna ignorerade dem och ägnade sig åt sitt, vilket i kanadagässens fall mest tycks vara att täcka så stor areal som möjligt med gåsbajs.

Nu är vi hemma igen, det blir lite stickning och lite matlagning tänker jag mig. Årstiden till ära stickar jag i bomullsgarn vilket jag normalt sett inte gör on jag kan undvika det - men ska man sticka grytlappar i halländsk binge, ja då får det bli bomull trots allt. Ylle ska hålla en varm om fingrarna och bomull ska skydda en mot värme så då kan man inte envisas med sitt ull. Men den får bida sin tid, ullens tid kommer tillbaka.