När det blir fel

SMHI hade utlovat snöblandat regn och synnerligen snålt med plusgrader. Detta var inte vad jag hade tänkt mig, nej för nu var det ju dags för lägenhetswarming party som man säger på snitsig svengelska. Jag hade tänkt mig sol och värme, bubbel på balkongen, vårkänslor som spruttade också kommer SMH där och pratar om snöblandat regn? Fnys, minst sagt. Jag har ju länge velat inviga vår balkong, men våren har ju hittills varit av det avgjort kylslagna slaget så ännu har inte minsta lilla kopp te eller minsta lilla glas vin avnjutits därute. Nåja, hade vi nu hittat en dag när alla i familjen kunde komma, så fick det ju bli som det blev.

Och tänk, det blev bra! Kanske inte supervarmt, men soligt och fint, så SMHI kan, med förlov sagt, ta sig i brasan. (Att det sedan idag har legat och pendlat kring 2-gradersstrecket med inslag av enstaka snöflingor, ja det är ju retligt, men det kan man ta när det inte är lägenhetswarming).

Först kom syrran, och kommer syrran, ja då kommer såklart Poppy och Enya också! Vi tog en promenad för att visa syrran metropolen Halmstad och för att voffsen kunde uträtta sånt som man helst gör utomhus.

Sen dundrade Kickan och Knyttet och deras föräldrar in, och det tog inte lång tid förrän pennor och papper och leksaker och pussel och sånt var i full sving.

Och efter det, ja då ramlade ju Grynet och Pyret in med sina föräldrar och sen, ja sen var det ganska fullt i lägenheten; sju vuxna, fyra flickor och tre hundar. Och tänk så bra då att solen sken! Alltså kommenderade jag bestämt ut alla på balkongen för att skåla för lägenheten och livet i största allmänhet. Här skulle balkonginvigas! Sen förpassade vi oss raskt inomhus igen, jo för det var ju ändå ganska kyligt, trots solen. Nu är i alla fall balkongen invigd!

Det var mycket som skulle hinnas med; vi skulle fika och prata och rita lite till och läsa böcker och gå på skattjakt och hitta skatten i tvättmaskinen - där brukar jag personligen mest hitta tvätt som ska vikas och strykas och i allmänhet donas med, men ibland så kan man alltså hitta små skatter där också. Uppenbarligen.

Så småningom skulle det ju bli lite mat också, och vissa i sällskapet tyckte att det nog vore bäst att ha lite gympa först så att man gjorde plats för middagen efter att ha mulat i sig kakor och chips och sånt. Andra, som kanske inte var lika atletiskt lagda, parkerade sig i soffan.

Sen blev det mat och glass och vin och mera prat! Och lite häng i soffan med plattan för flickorna. Så småningom var alla mätta och belåtna och drog sig hemåt. Maken och syrran promenerade voffarna och disken plockades undan innan vi alla ramlade i säng. Nu är lägenheten ordentligt invigd känner jag!

Morgonen därpå var lika solig, så vi kände att det nog var läget att promenera ännu mer, dels för att det var så fint väder, dels för att möjligen motionera bort en eller annan kalori som hoppat på en dagen förut; vi gick i Picassoparken och sen var vi på Västra stranden där hundar får springa fritt - och det gjorde de med besked!

Sen åkte syrran tillbaka till Lund, medan maken, Loppan och jag gjorde ytterligare en utflykt, nämligen till Danska fallet, där uppenbarligen en hel hoper danskar hade ramlat i och drunknat någon gång på 1600-talet. Möjligen om det var 1700-talet? I vilket fall som helst höll maken ett stadigt tag i Loppans koppel. Nu är hon ju australisk och inte dansk, men man vill ju ändå vara på den säkra sidan. Mycket vackert, men väldigt kuperat, så efter det var det soffläge som gällde. Så där hade de fel, SMHI - men ibland är det faktiskt väldigt bra när det blir fel. Det blev en fin helg!