Balansen

Det är charmigt, det här med livet. Ena dagen strosar man runt bland formklippta buxbomshäckar i pampig slottsmiljö, andra dagar jagar man runt i skogen efter de där kantarellerna som jag börjar tro är en ren skröna. Men visst, vi kom hem med ett litet byte. Med betoning på 'litet', närmare bestämt 160 gram. Jag måste ju säga att det är lite märkligt, för alla man hör säger ju alltid att "hittar man en kantarell så finns det alltid ett gäng till i närheten". Jag vet inte, jag. Maken, han kom på vad det är vi hittar, nämligen eremitkantareller utan vare sig kusiner eller fastrar eller morbröder eller kompisar. Enstöringar helt enkelt.

Det är ju ändå skönt med en skogspromenad får man säga. Ska man se det från den ljusa sidan så är det ju inte heller så betungande att skramla runt på 160 gram kantareller, så man kanske ska vara nöjd med det?

Jagar man inte runt efter svamp, ja då kan man bejaka sin kreativa sida. Skapa i lera med Kickan och Knyttet till exempel.

Man kan också notera att bara för att man inte befinner sig på ett slott så är det ju inte så att det fallerar med elegansen. Ånej. Det var guld och glitter och enhörningshorn så att självaste  Solkungen hade varit nöjd. Han hade kanske också gillat att leka lite med lera?

Det får vara hur det vill med det, jag känner i alla fall att vi har fin balans i livet och mer kan man minsann inte begära.