En vanlig oktoberonsdag

Oktober, det kan ju vara lite sisådär. Höst som kan vara jättefin, eller ganska blaha:ig. Sedan kan man åka till England, närmare bestämt till Devon och ha det alldeles, alldeles underbart i den klottade krämens förlovade land. Det kan hända att jag har 507 foton i min kamera som bara väntar på att få vädra sig här på bloggen. Men så är det ju så att 507 foton, det jonglerar man inte runt med bara sisådär, utan då plockar man fram några bilder från dagens lunchbesök av dottern och Hjärtegrynet. För är det något som inte är sådär toppenbra med att åka ut och resa runt bland Pimms, afternoon tea och sisådär, ja då är det att inte få träffa vare sig den lilla lurvmoppen eller Hjärtegrynet på alldeles för många dagar. Så därför var det med stor entusiam som vi alla tog emot finbesök på lunchen!

Lilla Loppan placerade sig i dotterns knä  - eller om det nu var så att hon blev placerad där? Jo för lilla Loppan är högeligen intresserad av allt vad Hjärtegrynet tar sig för, så därför är det så att där Hjärtegrynet är, där befinner sig en liten lurvig sak. Ja om hon nu inte har snott en av Hjärtegrynets leksaker förstås, för då befinner hon sig förmodligen under ett bord där hon lite förstulen tuggar på Högligen Otillåtna Saker.

Den observante ser ett par ben där bredvid lilla Loppan. Dessa tillhör en mig närstående morfar som sysselsatte sig med sitt barnbarn. Ja när det inte ålades runt och tuggades lästes böcker om lilla Kanin förstås.

Högeligen fascinerande bok, det tyckte vi alla! Tuggvänlig och sådär.

Visst är det härligt att man en sån där vanlig gråmulen oktoberonsdag kan få den förgylld av så fint besök!

Vad beträffar den rafflande berättelsen om hur engelsmännen ser på lemon tea, så ber jag att få återkomma i ärendet när jag har jocklat runt med 507 foton.

Skolflicka

Det känns som om det inte var så där väldigt länge sedan jag följde dottern till första skoldagen med fröken Ing-Britt - och sedan två år senare med sonen till fröken Ulla (en amper dam, inom parantes sagt). När jag tittar på mina vuxna barn inser jag att det är ju ändå ett bra tag sedan man köpte skolväska, pennor, omslagspapper och traskade iväg.

Nu var det dags igen! Igår var det första gången på kursen med hund och lilla Loppan och jag dök upp iklädda ryggsäck och underställ, ty höstrusket ven över den skånska nejden. Det brydde vi oss inte om, vi var fulla av förväntan! Det kryllade av valpar av varierande storlek och modischang. Allt från en liten, liten king Charles spanielfröken till stora Berner sennen-gossar. Mitt i denna valpröra befann sig lilla Loppan som ihärdigt talade om att hon var jättesnäll och väldigt gärna ville hälsa på allt och alla!

Så himla roligt att vara igång igen! Vi hann med massor tyckte jag; kontaktövningar, lekövningar, avslappning, inkallning och början på 'sitt'. Och tänk, min lilla hoppetossa tyckte det var makalöst roligt och gick in med liv och lust för allt - ja möjligen var den där avslappningsövningen tämligen onödig. För övrigt var hon synnerligen entusiastisk och kryddade det mesta med krumsprång och krumbukter och ett sprudlande gott humör.

Vi hade fått instruktioner om att ha med något att kampa med, gärna i ett långt snöre. Jag slaktade en gammal trasig t-shirt och knöt fast trasan i ett gammal koppel. Låt mig säga som så här; det krävs stabilare doningar för att överleva en liten upphetsad terrierfrökens kampande. Jag får leta i gömmorna efter något med större överlevnadspotential tror jag.

Sedan åkte vi hem, sönderblåsta men oerhört nöjda efter vår första skoldag, hem till maken som gjort kvällsmat åt oss och sen blev det inte gjort mer den kvällen.

Dock kom jag på nu att den där "lämna-mattes-stickning-ifred"-övningen, den hanns inte med den här gången.

Ruggig måndag

Det är måndag. Det är regnigt, mörkt och småruggigt. Det lurar en förkylning i vassen.

...men jag har en lekfull liten spruttig terrier som far runt som en guttaperkaboll i lägenheten och struntar fullständigt i att det är måndag, det sitter en liten papillonfröken vid mina fötter och är söt, det puttrar en köttfärssås med rimmat sidfläsk, vin, sambal oelek och lite annat på spisen, man kan tända stearinsljus - och man kan sticka på den lilla polkagriskoftan. Det behövs mjuka yllekoftor nu när höstrusket kommer.

Alltså, det kunde vara värre.

Spegel, spegel på väggen där...

...fast äsch, inte behöver jag fråga en spegel för att veta vem som gulligast i landet är! Det är ju Hjärtegrynet såklart! Tätt följd av lilla Loppan.

Alltså, vem behöver gå ut på fredagskvällarna, iklädd högklackade obekväma skor, och slå sagda klackar i taket när man kan vara hemma, iklädd sina påsigaste och bekvämaste jeans och med ett sånt här glatt besök? Alla blir ju glada, även lilla Loppan som nästan slår knut på sig själv. Dels av glädje över att träffa den andra familjemedlemmen som är i liknande storlek och som kravlar runt på golvet, dels av iver att sno åt sig lite av Hjärtegrynets leksaker. Det gäller att vara snabb som en panter! Hjärtegrynet satt i sin stol och plopp! så slängde hon ett litet lejon överbord och innan mormor hann blinka rände Indy runt med lejonet i munnen, väl vetandes att det kanske egentligen inte var hennes lejon... Hjärtegrynet tittade intresserat på och slängde sedan raskt nästa leksak överbord.

Jaja, en mormor kan behöva lite motion, så är det bara.

Idag har lilla Loppan och jag varit hos den lokala hundprylsförsäljaren och införskaffat ett nytt koppel. När jag var på kurs i veckan sa instruktören att ett låååångt koppel ska man ha, hon fnös föraktfullt åt alla korta varianter. Jag, som är en lydig elev (och som gillar att köpa hundpryttlar...) åkte således raskt till Satchmos och förhörde mig om vilket som var deras längsta koppel? Försäljaren plockade raskt fram ett långt och kraftigt, i brunt läder. - Detta ska jag ha! utropade och och hivade fram de erforderliga sekinerna. Försäljaren försäkrade mig om att jag valt ett bra koppel, "poliserna använder detta, starkt och bra". Mja, jag har ju inte direkt en polishund, ingen macho schäfer precis, utan en liten slank och söt terrier... men det är välan klart att tösen ska ha ett kvalitetskoppel!

Sen har vi traskat runt med en annan valp och försökt lära valparna att man behöver inte leka med alla andra hundar, man kan faktiskt promenera bredvid varandra utan att låtsas om varandra också. Valparna såg inte helt övertygade ut som hur kul nu detta var? Men det gick rätt bra, och sen åkte vi hem och bakade äpplemuffins. Sånt ska ju också göras.

Oktoberfredag

Och så blev det då äntligen riktig höst! Lite krisp, lite höstsol och höstfärgerna börjar komma. Kan det bli bättre? Okej, jag vet att regnet är på väg att dra in och det är väl då man saknar den öppna spisen, men det blir nog bra ändå. En kopp te, en stickning, ett glas vin - det kan man duka fram i alla fall, och massor av stearinljus får helt enkelt ersätta spisen. Man får ju också se fördelarna med det; ingen aska att ta hand om, inget kämpande för att få bra drag, ingen fuktig ved.

Stickning, ja. Ständigt denna tidsbrist. Jag har ju fått garn till superfine lettiska vantar (som ska stickas på 1,5:or (!), jag har fått garn till en schal. Jag har en gammal kofta som ligger och skäms i en påse. Också har jag ju då köpt nytt garn till kofta till Hjärtegrynet. Nu blir den inte gul och vit, nu blir den hallonrosa och vit och än så länge ser det så lovande (och otuggat!) ut.

Idag har jag också varit på torget på lunchen och köpte fredagsblommor; det har varit lite magert på den fronten på sistone, men nu cyklade lilla Loppan och jag dit och handlade såväl rosor som något annat, eternelliknande. Kändes fint. Lilla Loppan hälsade på en pudel och blev helt tagen, sedan slog hon volter i kopplet, ville pussa på blomsteförsäljaren och lindade in matte i kopplet. Lite kallsvettigt alltså, men så småningom fick jag betalt, lindat upp mig, halat in vovven och cyklat hem. Och nu står de där, rosorna och ser helgaktiga ut. Yay me, typ.

Nu får vi se vad helgen för övrigt har att erbjuda! En hundpromenad imorgon med annan valp av större slag, lite stickning, företagets golftävling på söndag. Där ska jag dock inte vara med, eftersom jag har ett knä som beter sig på ett synnerligen oregelmässigt vis, inte alls som ett väluppfostrat knä ska! Ärligt talat så tycker jag faktiskt att knän ska veta sin plats och inte ha så mycket egna åsikter. Men i vilket fall; blir det fint väder tar jag Loppan med mig och går med ett tag på golfbanan (det är säkert nyttigt med störningsmoment tänker jag mig), blir det regn (som SMHI för tillfället förutspår) stannar vi hemma och prisar vi lyckliga stjärna att vi inte är med. Golfmiddagen på Grand på kvällen tänkte jag dock hedra med min närvaro, om det regnar eller ej. Någon gång måste man ju trotsa elementens raseri.

Nu är det dock inte så mycket raseri över elementen kan jag säga. Det är tvärtom en solig och fin seneftermiddag och jag tog hund och kamera och gick ut i trädgården för att fotografera Hösten! Dock var det inte så mycket höstglöd än, så jag fotograferade en ros och ett lönnblad.

- Va' gör du? undrade lilla Loppan och såg konfunderad ut. Sedan ägnade hon sig åt sånt som hon tycker är väsentligt; utforska spännande hål. Och skutta som en kanin.

Ikväll får vi finbesök! Hjärtegrynet och hennes mamma kommer och äter. Så nu kan jag faktiskt inte blogga längre, här ska lagas mat!

Hur lång är en månad?

Alltså, det är ju faktiskt en urbota dum fråga. En månad, det är ju 30 dagar. Eller 31. Eller fjuttiga 28 som i "februari allen" i den gamla ramsan. Så på så vis är det ju hur enkelt som helst. Men annars så kan ju en månad vara jättelång. Eller jättekort. Egentligen är det ju jättekort, vad är väl 30 dagar i ett större perspektiv? Eller 31, då. Eller möjligen 28. (Vi blandar inte in skottår här känner jag, det är tillräckligt ostrukturerat som det är).

Idag är det en månad. En månad sedan Indy flyttade hem. Och det känns ju både långt och kort. Vi har inte hunnit med så mycket än, samtidigt som det känns som om hon bott här länge! Vi har så mycket framför oss, och det ska bli så roligt! I början när man får en ny liten valp så blir man ju lite sådär; himla glad men också lite orolig; man känner inte varandra, man vet inte hur man kommer att klicka, man är glad, nervös och förväntasfull på en och samma gång. Men nu vet jag:Lilla loppan, du är en fantastisk liten tjej!

Idag var också första gången på vår valpkurs. Denna gången enbart för mattar och hussar, så får valparna hållas på halster en vecka till. Vi skulle ju lära oss om hundspråk och utvecklingssteg och positiv inlärning och det ena med det andra. Men nästa vecka, då är det dags för lilla loppan att kliva in på appellplanen.

Det blir nog bra. Jag hoppas att första gången kommer att handla om att låta mattes stickning vara ifred.

Detta är början på en kofta till Hjärtegrynet som lilla Loppan satt sin egen prägel på. Men hav förtröstan, imorgon är det stickcafé igen, och då köper matte nytt garn! Som hon kommer att lägga på en plats långt utanför en liten aussies räckvidd.

Fridfull höstsöndag

 Friden, den kommer sig av att den lille terriern sover så det snarkar under bordet. Jo för det har varit en intensiv helg för lilla loppan. Vi har haft finbesök minsann! Zoya kom på besök och sov över, och det var så himla roligt tyckte lilla loppan. Zoya var möjligen av en annan åsikt. Den åsikt som säger "valpar ska veta sin plats!". Och är det något som lilla loppan inte vet, så är det hennes plats. Hon snurrade runt, hon bjöd in till lek, hon hängde Zoya i polisongerna. Till slut brast tålamodet och Zoay fräste ifrån, så att den lilla ligisten la sig platt på rygg - för att två mikrosekunder senare studsa upp och säga "men nu då?! Nu vill du nog leka? Va?!!".

Men det gick bättre efterhand och emellanåt gömde sig Zoya under mitt sybord, medan Indy tog sig en liten vilopaus vid sina leksaker. Alltså, det där med att ha valp; det är som att få flashbacks till när man hade småbarn i huset. Leksaker överallt! Och många saker uppflyttade utom räckhåll. Jag kommer dock inte ihåg att våra barn var så förtjust i att tugga på skor?

Zoya sov över och det gick väldigt bra, båda hundarna somnade i respektive säng. Men sedan vaknade lilla loppan vid 6 och tänkte att "tjoho, en lekkompis!". Den illusionen tog Zoya snabbt ur henne och vi tog en möjligen något väl tidig morgonpromenad i Botan i stället. Sedan tog vi en sväng till Skrylle och gick i skogen och det kan hända att det var en träningsgrupp där som hade lagt ut en i himla massa koner i skogen... om det är någon som tycker att kon 11 och möjligen 13 låg fel så ber jag om ursäkt; mea culpa. Eller rättare sagt; det var Indys culpa som tyckte att det var ju himla festligt med en massa plastmojänger sådär mitt ute i det gröna. Jaja. Jag hoppas jag lyckades återplacera de flesta någorlunda rätt i alla fall.

 

En sak som är väldigt bra med hösten är, förutom att det är stearinljusdags igen, att man får äta närproducerat och gott! Idag har vi tillexempligen ätit bakade äpplen som Hjärtegrynets farmor gjort. Det var massor av år sedan jag åt såna, men så gott! Gjorda på cox orange också mitt absoluta favoritäpple. Sedan har vi fått jordärtskockor av grannen, så det blev jordärtskockssoppa ikväll! Med revbensspjäll efteråt, som dock inte var närodlade. Nog för att grisar är trevliga och sisådär, men jag har liksom nog med lilla loppan.

Så det har varit en bra helg och imorgon är det måndag. Men det tar vi då. Än är det 3 timmar och 38minuter kvar på den här söndagen.