måndag 12 juni 2017

När SMHI inte levererar

Enligt SMHI, i alla fall när jag kollade imorse, skulle det vara uppehåll idag. Rentav en eller annan solglimt. Då undrar man ju varför regnet har hällt ner som en syndaflod vid under några tillfällen under dagen? Och i synnerhet varför syndafloden skulle dränka just mig när jag i allsköns ro skulle promenera med Loppan på lunchen? Aningslöst och naivt tog jag på mig solglasögonen och knallade iväg. Det hade varit bättre om jag tagit på mig grodmansdräkt. Förvisso har jag ingen sådan, men OM jag hade haft en så hade den varit ett bättre val.

Fy böfvelen så blöta vi blev! Skorna var fulla av vatten, jackan var genomsur, tröjan likaså och jeanskjolen droppade det om. Nu kunde jag som tur var sno åt mig en av vår reklamtröjor så då blev jag i alla fall någorlunda torr om överkroppen, men en blöt jeanskjol, den torkar liksom inte i en handvändning. Jag blev i och för sig erbjuden en labbrock, men njae...

Alltså blev jag blöt och kall och var ganska trött när jag cyklade hem. Men något ska man ju roa sig med ändå, så mina blickar föll på den lilla lurvhunden. Hmmm.....

Vi har ju börjat spåra lite grann, men kanske man skulle börja klicka in spårapporterna tänkte jag för mig själv. Sagt och gjort, jag tärnade vildsvinsstek, hämtade klicker, apporter och dessutom några koner så kunde vi klämma in lite "runda" också när vi ändå höll på.
Medan jag donade och fixade var Loppan högeligen intresserad. Allt som inbegriper vildsvinsstek (om än i fjuttigt små bitar) måste ju vara intressant, tänkte hon säkert.

Och trots att det är måndag, och trots att matte var kall, frusen och trött, och trots att Loppan aldrig så mycket som sett en spårapport i vitögat förut så var hon jätteduktig.

- Aha! du vill att jag ska nosa på den fyrkantiga pinnen? Nemas problemas! sa Loppan och markerade apporter som om hon aldrig gjort något annat. Sen travade hon runt koner, lite som "så går vi runt ett enebärssnår, enebärssnår, tralala..." fast inte med solsken i blick som Mors lille Olle (här blandar vi visor utan hämningar) utan med vildsvin i blick.

Efter passet arrangerade jag pryttlarna på köksbordet för att ta en liten bild till bloggen för sånt ska ju också till. Och då behövde jag ju spara några bitar vildsvinsstek till det. Det tyckte Loppan var onödigt, sa hon. Så hon saken i egen tass och det är märkligt hur lång en Loppa kan bli när hon verkligen vill.

Inga kommentarer :

Skicka en kommentar