fredag 2 juni 2017

Junifredag

Äntligen är vi inne i sommarmånaderna! Och än ska det bli ljusare och ljusare. Den första som säger "nu vänder det snart", eller "och nu är det snart jul igen" kommer jag att sparka på smalbenen. Jag är en mild och blid person, men det finns gränser för vilka dumheter man står ut med.

Det har varit en vecka för eftertanke. I tisdags var det begravning för farmor i katolska kyrkan i Halmstad och det var en ljus och vacker ceremoni får jag säga och jag tror farmor varit väldigt nöjd. Hon hade nog också varit väldigt glad om hon sett sitt barnbarnsbarn traska runt i kyrkan innan hon drog sig ut mot lekhörnan med sin pappa; rökelse och vigvatten är nog så spännande, men är man ett år så är det svårt att vara stilla för länge.

Farmor älskade sina barnbarn och jag stod och tänkte tillbaka på när de tillbringade somrar hos sin farmor och farfar, där farfar spelade hur många rundor minigolf som helst och farmor bakade kakor med sina barnbarn. Nu är det jag som ska baka bullar med Grynet vad det lider!

Sen var det tid mer eftertanke, jo för i tisdags firade vi 37-årig bröllopsdag, maken och jag. Hur gick det till? 37, det är ju inte klokt! Då blev jag lite sentimental och sa till maken att "tänk när vi firar 50-årig bröllopsdag, då är Grynet tonåring!". Och det, det känns ju faktiskt inte klokt det heller.

Men idag, idag är det fredag. Första fredagen i juni. Då kan man faktiskt inte häcka inne på ett kontor, det skulle ju kännas Helt Fel. Så vad gör man då? Tja, man kan ju dra till Köpenhamn, men eftersom det skulle vara en stor gatufestival där så kände Maria och jag att näe, vi orkar inte. Massor av folk och trängsel och fan och hans moster. Så vi drog till Amager i stället, traskade runt inne i ett fantastiskt koloniområde. Alltså, om jag hade en kolonistuga, så skulle jag också ha en med guldkupol. Lite flärd skadar inte när man står där med jord under naglarna och rycker upp sina morötter.

Fantastiskt blåregn såg vi också. På den tiden vi hade hus försökte jag odla blåregn, jo för det hade jag sett i Toscana och jag tänkte mig att det kunde ju vara trevligt att ha, när man ville sitta där under sitt blåregn i en pergola och låtsas att man befann sig bland cypresser och toscanska kullar. Fast blåregnet det blånekade och så var det bra med den saken.

När vi hade beundrat blåregnet en stund var det dags att dra sig vidare - mot Rasmillas Garn & Strik. En fredag i juni blir ju så mycket bättre om man kan klämma in lite garnrelaterade aktiviteter också. Det var första gången jag var där, men jag får säga att jag hoppas komma dit igen; maken till trevlig garnaffär! Och så himla fina garner! Det var svårt att välja, men till slut lyckades jag begränsa mig till lite grön Dansk Pelsuld 8/2 som ska bli en tröja till mig och några nystan av Rasmillas yndlingsgarn som ska bli en tröja till Grynet. Tur jag har ett garnskåp där det fortfarande finns en hel del plats.

Jag får nog säga att den här junimånaden har börjat bra. Nu blir det bara ljusare och ljusare - och än är det väldigt långt till jul.


Inga kommentarer :

Skicka en kommentar