Semestern börjar närma sig de sista skälvande minuterna, men än hinner man klämma ur den fina stunder.
Igår mötte jag Maria, en av mina äldsta och bästa vänner som jag träffade allra första dagen när vi båda började plugga engelska på universitetet. Vi stod länge och pratade på gatan utanför bokhandeln i AF-borgen och sedan har vi fortsatt med det, att prata alltså.
Igår pratade vi till exempel i Slottsträdgården i Malmö. Vi traskade runt bland de olika trädgårdsdelarna och funderade över hur man ändrar smak genom åren; plantor som man förr avfärdat med en fnysning och kallat tantblommor tycker man numera är ganska trevliga. Det kan ju möjligen betyda på att vi numera
är tanter. Vi enades om att perovskia är fullständigt ljuvlig, vi jollrade lite över stjärnflocka, vi nickade gillande åt gräsens vippor, vi var oeniga om hortensia - njet, tyckte Maria, jo! tyckte jag. Bergenia däremot, där råder fullständig enighet - gräslig!
Sen fikade vi i det trevliga lilla kaféet både länge och väl, vi avhandlade garner och sticktekniker, vi pratade böcker och smycken och livet och meningen med det hela.
Och jag tror, vid närmare eftertanke att det är just det som
är meningen; goda vänner, garn, trädgård och fika. Vad mer kan man behöva?
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.