Nu vet jag

Var solen befinner sig alltså, ja för inte uppehåller den sig så vidare värst i Skåne den här sommaren. Den verkar faktiskt vara nästan överallt utom just här, känns det som? Förra veckan var vi ju i Växjö med syrran och solen, den sken som om den hade betalt för det! Nu har vi precis kommit hem efter några dagar i Värmland och där var det svettigt värre.

Först åkte vi till Örebro. Är man globetrotter så är man, och då kan man inte stanna vid Växjö och Huseby, det finns mer att upptäcka! Och då är ju Örebro ett alternativ. Vi tittade på Svartån. Sen tittade vi runt i Wadköping som var litet och rart och snett och vint. God glass hade de också, och det ger alltid plus i kanten. Sen visste jag inte att Kronblom  bodde där, men han gjorde det. Han snarkade gott när han tog sig en middagslur i värmen så vi tassade tyst vidare.

Loppan var också med och hon tyckte det var väldigt roligt att vara turist! Allt var roligt och alla skulle hälsas på och det skulle skuttas och hoppas och trasslas in i koppel så att man blev alldeles varm och tungan hängde som en slips.

När man har sett fullt med små timrade hus, ja då vill man ju balansera upp det med något mer rejält. Ett slott eller så. Och då är det så finurligt uträknat att om man traskar genom Stadsparken så befinner man sig alldeles vid Örebro slott! Alltså traskade vi, och på väg genom parken tog Loppan saken i egen tass och gjorde ett svanhopp ner i en fontän för att svalka sig. Detta finns det inte bildbevis på, för matten blev liksom lite förbluffad och tjoade jamen-va-GÖR-du-kom-upp-genast!

När hunden var färdigbadad traskade vi bort till slottet. Utanför slottet satt en pimpelfiskare och det kändes ju lite udda när solen gassade hett. Nu har Loppan dessutom gjort museidebut för hon fick faktiskt följa med in och titta på utställningen av modeller över slottet genom århundradena. Hon tittade och begrundade och var artigt intresserad. Alltså, jag vet ju inte om hon var tillåten därinne... men det stod inget om Inga hundar får se vår utställning, hör ni det! så vi tänkte att en sån liten rar och raggig pjäs måste väl också få sig lite kultur tillhanda?

Bo, det måste man ju och vi hade lyckats hitta ett hotell som tyckte att det vore väl toppen om Loppan följde med, så de hade raskt uppgraderat ett annat par till ett större rum och vips så fick vi plats i det hundtillåtna rummet på Wedevågs herrgård. Det var första gången som Loppan skulle bo på hotell och jag var lite orolig för hur det skulle gå när hon skulle vara själv på rummet medan vi åt middag i matsalen på kvällen - men det gick jättebra! Inget tjoande, inget tuggande utan det var helt lugnt. Och då kan det hända att man får komma upp i sängen... även om detta inte är tillåtet vanligtvis.

Wedevåg kan jag rekommendera; det är sådär lite lagom tjusigt bedagat bitvis, men fullt av atmosfär, jättesköna sänger och väldigt god mat. Också då hundtillåtet som sagt - vad mer kan man önska?

Nästa dag vaknade vi fulla av förväntan för nu skulle vi ju vidare till Karlstad (där solen mycket riktigt gassade) för att träffa sonen och hans flickvän. Det blir ju inte så ofta, för Karlstad ligger orimligt långt från Lund. Detta är en geografisk kunskap som jag nu förvärvat.

Vi gick ut och åt lunch, och vi skulle hitta en uteservering så att Loppan kunde följa med. Nu visade det sig vara så att hundar får inte vara på uteserveringar i Karlstad hur raggiga de än är, så vi fick hitta en servering där Loppan kunde sitta bredvid oss, men utanför staketet så att säga. Det gjorde hon ett tag, men tog sedan saken i egen tass och klättrade in genom gallret och la sig belåtet tillrätta på sonens fot under bänken där ingen såg henne. Jag säger ju det, det är en mycket smart hund det här!

 Sedan traskade vi tillbaka igen, tittade lite på the Open (eller möjligen slumrade lite till golfen, det kan ha varit så) och sen var det mat igen! Sonen och flickvännen har en väldigt grön och lummig balkong där det odlas en massa grönsaker, så vi fick grillad kyckling och sallad och nypotatis som skrubbats på ett mycket kompetent sätt av undertecknad. Det är härligt med sommar och sommarmat! Loppan hjälpte också till med matlagandet på sitt eget lilla sätt. Det blir ju så mycket bättre om man får en liten uppmuntrande slick på benen när man lagar mat.

Redan dagen därpå började vi dra oss söderöver. Värmlänningarna behöver tandvård även på sommaren så sonen och flickvännen hade fullt upp med tänger och borrar på måndagen och vi hade ju fler gamla kåkar att titta på. Bohus fästning till exempel.

Vi traskade runt och tittade och det var himla intressant och ganska knöligt att gå, ja om man inte är fyrbent och spänstig som en guttaperkaboll alltså. Det var torn som hette Mors mössa och Fars hatt (själv känner jag mig ju mer besläktad med hatt-varianten får jag säga) och det var utsikt och fint på alla sätta och vis!

 På fästningen fanns det också en damm.... need I say more? I dammen fanns det sånt där grönt krafs, kallas det nate? Eller nåt?

I vilket fall, rätt vad det var plumsade terriern i dammen och det finns det inte heller någon bild på, ty matte och husse var upptagna med att a) skratta, b) hala upp terriern på Terra Firma igen. Det finns dock en bild på "efter". Voilá! Terrier Tryfferad med Grönt kallar jag detta verk.

Sen var det åter dags att ställa kosan söderut. Mot bilköer och regn. Men vi hade ändå haft några fina soliga dagar, fyllda av god mat, gott sällskap och sol och gamla hus. Vad mer kan man önska?