Förberedelser

Tidigt imorgon ska maken och jag åka till England för att hälsa på vänner av bästa slag. Såna vänner som bokat in en på afternoon tea, som tar med en på en "village fete" som självklart går av stapeln på "the vicar's lawn". Rena Agatha Christie, med andra ord. Förhoppningvis minus en mördad individ.

Jag är ingen bra medresenär, inte när jag är i packningsstadiet. Jag är en sån som velar och funderar och grubblar på vad som ska packas. Om det blir en snöstorm? Eller om man ska ut på en liten kamelsafari? Det gäller ju att vara förberedd menar jag. Det är nog därför maken begraver sig i deltiologiska spörsmål för att sedan på fem minuter slänga ner det han tycker sig ha behov av.

Men nu har vi i alla fall förberett oss på bästa sätt genom att besöka Alice och Kattens tesalong som nyligen haft premiär. Allt blir så mycket bättre om man serveras lite scones, snittar och te! Och om man kan ha på sig hatt, det förgyller också tillvaron. När sonen och svärdottern gifte sig hade jag lite svårt att bestämma mig på hattfronten, så jag velade mellan en röd och en blå. Den röda avgick med segern, men jag ville ju inviga den blå också. Och om man inte ska ha liten blå hatt när man går på afternoon tea, ja då vet då inte jag när man ska ha det.

Syrran var också med, och stod och väntade utanför när maken och jag kom traskande, iklädd hatt och allt. Sedan gick vi in genom porten och om man svävade i tvivelsmål om var man skulle ta vägen, så var det bara att följa pilen.

Och om man följde pilen, ja då hamnade man bland vita kaniner, kakfat i tre våningar, scones, snittar och teer. Här kan man absolut tillbringa flera angenäma eftermiddagar.

Ja det var till och med en angenäm upplevelse att gå på toa, om man nu får blanda in så prosaiska frågor i en kulturellt högtstående blogg.

Så trots att jag ännu inte har packat färdigt (vad tror vi om en plötsligt påkommen liten istid? Eller en sandstorm?), så känner jag ändå att jag har förberett mig på bästa sätt. Bäste vicar - here I come! And the make. Of course.