Allt går i cykler

När vi flyttade in i vårt gula hus på 80-talet var det mycket som skulle fixas, bland annat det gamla uthuset där det bott en glad (förhoppningsvis) gris, några duvor och där man haft bykhuset. Men när vi var unga och nyinflyttade och lite mindre gråhåriga och möjligen något smalare, då var det dags att byta tak, byta murkna brädor i väggarna och måla om, och jag har foton där min mamma målar och min svärfar står uppflugen på taket och fixar - vi fick rent generellt mycket hjälp med allt som skulle göras. Det är ju mycket som ska fixas när man dessutom har två små barn och inte direkt hade donat med såna pryttlar förut.

Och nu har cirkeln slutits, nu är det dags att renovera det gamla uthuset igen. Det hade måhända varit mer praktiskt att riva hela konkarongen och sätta dit en friggebod, men det som är gammalt har ju ändå sin egen charm. Fråga arkeologmaken, då får man klart för sig att gammalt, det är ändå äldst! Men nu är det svärsonen och dottern som bor där, och maken och jag gör ett litet gästspel och passar barnbarn och far fram med kofoten och river ner och spikar upp och sticker dessutom emellan med att såga ner en rejäl gren som bröts av från det gamla äppleträdet.

Grynet och Pyret var synnerligen hjälpsamma och staplade om ved och körde skottkärra och sen lekte vi i sandlådan och byggde en liten julgran av en gammal vissen grankvist och en massa blommor. Det var full sysselsättning hela långa dan, och jag tänker att det är nog bland det bästa som finns, att tillbringa dagen tillsammans och hjälpas åt, äta god mat, natta Pyret när det var dags för middagslur, gunga så att håret vajade, springa runt på sommarbara fötter och lukta gott av sol och värme och möjligen blir man lite kladdig av jordgubbar som kramats i små varma barnahänder men vad gör det - det är det här som bildar de minnen man tar fram i november när allt är mörkt och kallt och ruggigt och det är de minnena som ger hopp om det där med sommardagar i trädgården med gemenskap, lekar, jordgubbssaft och indragen sand.

Och vem vet - om ca 35 år är det kanske Grynets eller Pyrets tur att ta en ny vända med att renovera uthuset?