Junihelg

39 alltså. Sånt måste ju firas, så maken och jag cyklade ner till Matrummet för att fira på bästa sätt, nämligen med god mat och vin. Ja jag hade gripits av sån festiver att jag till och med hade högklackade skor - något som inträffar synnerligen sällan nuförtiden. Men ibland får till och med den foträtaste bekvämlighetsivraren slå till med att hoppa i ett par killer heels. Okej, det var kanske inte så mycket "killer" över dem, mer som en snyting eller så. Men högre än vanligt numera för mig i alla fall.

Innan vi cyklade ner tvingade jag maken till en selfie. Eller kan man säga "selfie" när det är ett par? Åh, dessa lingvistiska spörsmål! Sen höll maken på att cykla fel, men jag höll honom på den rätta vägen - den som ledde fram till The More Hotel och Matrummet.

På Matrummet serveras man en avsmakningsmeny, antingen fyra eller sju rätter. That's it, liksom. Och jag kan säga att det var ju en rackarns tur att vi valde sju, för annars hade vi nog inte blivit mätta - men gott var det! Tre timmar senare cyklade vi hem igen, och kände att vi hade firat den här bröllopsdagen på bästa sätt.

  

Sen har det varit en aktiv helg! Det där pensionärslivet, det är hektiskt, det - men roligt! På lördagsförmiddagen sammanstrålade jag med dottern och barnbarnen i stadsparken där vi gungade och klättrade och matade ankorna. När jag skriver "vi" så menar jag såklart inte undertecknad - det är Grynet och Pyret som klättrar och klänger och far runt som illrar medan jag strosar runt i ett mer makligt mormorstempo. Och när jag skriver "ankor" så menar jag "änder", men ända sedan jag var liten och själv matade ankorna i Stadsparken så har stadsparksänderna kallats "ankor" så det så. Man ändrar inte ett vinnande koncept - ja förutom att man numera inte matar dem med bröd utan med havregryn. Och det förstår man ju, i vissa moderna dieter verkar ju bröd jämställas med gift av giftigaste slag, så då kan man ju inte med gott samvete låta ankorna käka brödbitar.

På eftermiddagen åkte syrran, Zoya och jag till Saxtorpssjön för att lufta oss lite - somliga badade. Det var inte jag. Inte syrran eller Zoya heller, för den delen. Sedan ägnade vi oss fågelskådning. Vi såg en, tja, en pippi modell något större. Loppan visade oanade ornitologiska böjelser och var synnerligen intresserad av fågelskrället. Som vi fortfarande inte vet vad det är. Jag misstänker att riktiga ornitologer glatt utropar "en skäggam!" när de ser en fågel, och om de inte kan identifiera den så slår man upp i en fågelbok. Man nöjer sig förmodligen inte med att säga "oj vilken konstig pippi".

Sen var Loppan trött, och undertecknad med, så vi ramlade i säng och snarkade så det dånade. Här behövdes vilas, för sen kom Grynet och Pyret på besök medan deras föräldrar stod uppe på uthusets tak och reparerade det - gamla hus kan bli lite väl genomsläppliga när det kommer nederbörd.

Vi har haft en fin dag! Morfar och Grynet har ritat näsor, vi har tejpat och grävt i sandlådan och gungat och blåst såpbubblor och pärlat och ätit plättar och gjort konstverk och gått på hundpromenad med Loppan - en dag med extraallt helt enkelt!

Vi har lekt kurragömme också. Det går till så att Grynet säger till mormor var hon ska gömma sig och sen letar Grynet upp mormor - sen berättar Grynet var hon ska gömma sig så att mormor ska kunna hitta henne när det är mormors tur att leta. Klart och tydligt, alltihop.

Nu har Grynet och Pyret åkt hem, och eftersom det helt plötsligt blev sommarväder här har maken och jag suttit på balkongen och ätit kvällsmat och druckit ett glas vin för att fira en bra helg.  Imorgon är det måndag - och det kommer säkert att bli bra det med.