Där satt den!

När jag slutade arbeta för ett år sedan gjorde jag en lista på sånt jag tänkte ta tag i så fort jag härskade över min egen tid, ni vet sånt som:
- sticka mera,
- baka bullar,
- sortera strumplådan

Samt "sortera recepten".

Jag har nämligen mängder av recept och då menar jag inte såna som finns i färdigtryckta kokböcker, nej det är allt från urrivna recept till sånt som lappar med uppskrift över "mammas pepparkakor" och tja, det mesta som liksom ramlat över en. Jag har ju gillat att laga mat (även om jag nu är inne i en svacka) så jag har gladeligen samlat och satt i pärm(ar). Men så blir det ju som det bli, ibland plockar man ut ett recept på lammytterfilé, för att man blir så sugen på det, och sen blir det liggande innan man stoppar in det på måfå jämte "saffranspannacotta" för att aldrig mer dyka upp igen. Sen är det ju alla de där medlemstidningarna från Ica och Coop som man lägger på hög för att gå igenom senare. Mycket senare. Eller rentav inte alls?

I alla fall, nu kände jag att tiden kommit för att Skapa Ordning och Reda. Jag skulle bli en ny och bättre version av min gamla slarviga jag-stoppar-väl-in-den-här-så-länge-person. Alltså skrev jag upp det som en punkt i min bullet journal. Och står det som en punkt där, ja då måste det ju utföras. Fast man kan ju alltid senarelägga, för det får man göra i en bullet journal. Så då gjorde man det, för det finns ju så himla mycket som är roligare än att sortera papper. Gå ut med vovven, t'exempel. Eller sticka. Eller knyppla. Så småningom skämdes jag över att flytta fram punkten så då ignorerade jag den totalt, så till den milda grad att mitt bullet journal-samvete vred sig i våndor och jag helt enkelt fick sluta med att bullet-journala mig.

Men så, rätt vad det är, så bara händer det! Loppan och jag var inne och det blir ingen agility idag för Loppan hostar. Och en hostande Loppa, hon ska a) ta det lugnt, b) inte träffa andra hundar.

Min primära instinkt i dessa lägen är ju att greppa stickorna. Men så såg jag mig omkring och upptäckte, kanske inte direkt att kejsaren var naken, men att det liksom svämmade över av papper och lappar och högar och fan och hans moster. Och då, helt plötsligt, bara hände det!

Jag har sorterat! Jag har slängt! Jag har ordnat upp! Jag har förbluffats över hur många recept jag har på mjuk citronkaka. Det var inte lätt, det var det inte, det tog sina modiga timmar. Loppan kom in med jämna mellanrum och tittade förbluffat på mig innan hon hostade ihåligt igen och tassade ut ur rummet. Det kan ju ha varit allt damm som fick henne att hosta, vad vet jag?

Jag är inte naiv. Jag inser att det kommer att höga till sig igen, och att kaos kommer att råda även i framtiden. Men just nu, i detta saliga ögonblick, är allt så ordentligt så änglarna gråter av fröjd. Nu ska bara Loppan sluta hosta också, så känns livet fullkomligt.