Grönt är inte alltid skönt

Jag gillar grönt. Jag har ögon känsliga för grönt, precis som hon skrev om, Barbro Hörberg.
- din favoritfärg är grönt mormor, säger Grynet och det har hon så alldeles väldigt rätt i. Klokt barn, det där.

Dock gillar jag inte alltid grönt. Det finns en viss gräsgrön av illgrönaste slag som jag inte tycker är så värst tilltalande, och så tycker jag inte om det här.

Förmodligen hade jag inte gillat det i rosa eller lila heller, eller gult för den delen. Stackars Loppan har fått en rispa över hela hornhinnan när hon busade med en träningskompis och nu är det droppar och antibiotika och omtanke som gäller.

Hon pep till när det hände och sen kisade hon och ville inte öppna ögat (undra på det), så vi körde direkt hem och ringde veterinären. När vi väl kom dit var ögat helt öppet och jag tänkte att jaha, det är som när man åkte in till barnakuten när barnen var små och jättesjuka, och när man väl kom dit så var det pigga som nötkärnor och man fick urskulda sig med att de varit jättesjuka när vi var hemma... Men ändå bäst att kolla upp tänkte jag, och det var ju tur för när veterinären färgade ögat så visade det sig att hon hade en rispa som går rakt över hela hornhinnan. Ingen kan påstå att undersökningen flöt på helt utan kalabalik, det vore att tumma på sanningen, men sen har själva droppandet än så länge gått bra.

Och man får ju säga att det där med ett grönt och ett brunt öga, det ger en viss halloweentouch åt vovven.