Också kom hösten

 Det är väl inte orimligt, nu när det varit höstdagjämning och allt. Hösten brukar ju komma där någongång efter sommaren, men man har väl vaggats in i en tro att det där soliga, ljumma skulle vara för evigt. I alla fall ett tag till. SMHI, däremot, visste bättre. Med illa dold belåtenhet utlovade de regn i massor, och i all synnerhet från fredag förmiddag. Och maken och jag, vi skulle ju spela golf - med de nya klubborna! - just på fredag morgon kl 09.20. Och då kan det ju inte regna, det borde till och med SMHI begripa. Men man vet ju hur det är, det ändrar sig från dag till dag och timme till timme, och inte ens när det är IRL kan man lita riktigt på våra väderleksrapportörer. Så trots att de till slut ansåg att regnet, det skulle inte anlända förrän något senare på fredagen så var det ändå med viss bävan vi åkte ut till golfklubben. Utan regnjackor. Hade de nu sagt att det inte skulle regna, ja då fick de väl hålla sig till det? När vi kom fram regnade det. Men inte så värst och bara lite då och då, och vem bryr sig egentligen om det när man har nya fina blanka klubbor? Klubbor som liksom slår längre än vad man tror att man är mäktig? Och visst missade jag lite då och då, och spred bollen åt höger och vänster lite då och då, och det kan väl ha blivit en eller annan topp eller duff - men emellanåt stod jag också och hoppade jämfota och jublade "såg du! Vilket slag! Jag skiter i om den går i bunkern, så fint slag!". Och jaja, puttningen kunde väl varit bättre och man såg nog att Loppan emellanåt slog sig i andanom för pannan, men roligt hade vi och särskilt blöta blev vi trots allt inte.

Det är ju inte så att proffsen behöver darra i knävecken och se konkurrensen hårdna på tourerna, men när man är en lagom tjock (nåja) och lagom gammal och genomklok (och inte alls blygsam) tant, ja då blir man så nöjd, så nöjd. Sen åkte vi hem och sen kom regnet och det bara hällde ner. Men då gjorde det ju inget utan vi hade en lugn eftermiddag och lagade mat och dottern kom på kvällsmat. 

Hon skulle sedan ägna helgen åt ett sy-LAN. "vadåförnåt, va' e' de'??" undrade maken och såg ut som ett frågetecken. - Man träffas ett gäng och har med sig massor av symaskiner och syr så att nålarna glöder! svarade dottern och såg lite lätt exalterad ut. Maken blir inte så exalterad av symaskiner, men förstod att detta var något bra, i stil med att titta på OS, eller fördjupa sig i en eller annan arkeologisk spetsfundighet så han nickade då förstående.

Dottern har bara en symaskin och då slog samvetet mig lite - jag fick ju en så fin overlock när jag fyllde 60 av barn och svärbarn och nu tänkte jag att hon kunde ju få låna den ett tag, eftersom det just nu är mest knyppelpinnar som viner genom luften här hemma. - jag är lite rädd för en overlock, sa dottern och såg ivrig men lite osäker ut. Med all rätt - att trä en overlock är ett kraftprov som kräver massor av svordomar, slitna hårtestar, utrop i stil med "vad är det för j-"!#! instruktion?!, och ett ihärdigt googlande. Dottern är dock mycket mer systematisk och grundlig än hennes ömma moder, så jag sa uppmuntrande att det kommer att gå så bra, och förresten så är den ju trädd. - Klart du får låna den, sa jag, - my precciousss  väste jag sedan, som vore jag Gollum. Förutom att Gollum är skallig och smal och kan krypa runt på sina knän. Det kan inte jag. Så idag har jag kört hem overlocken till dottern och  hoppas att de får en rolig tid ihop. När Loppan och jag gått eftermiddagspromenad åkte vi hem igen och sov i fåtöljen stickade en stund.

I ugnen står en lammgryta och lagar sig, tänk vad det är praktiskt med lergryta! Och medan grytan lagar sig, ja då har Loppan och jag dragkamp med en liten gris. Fast nu är det ju så att Loppan blir tveksam när mobilen kommer fram, så hon ser mest tveksam ut. Tro mig - den grisen fick vad den tålde!

Ute är det lite mulet och småkallt men inne, där luktar det gott och snart blir det nog ett glas vin. Jag närmar mig slutet av den sista övningsspetsen och sen ska jag nog knyppla mig ett får. Eller tre. Ja, jag får se. Det där med höst, det är inte så dumt ändå.