Att tanka lite höstluft

 

Jag har i många år sagt att jag skulle vilja bo en natt på the Lodge, högt uppe på Romeleåsen - och det skulle vara på hösten, när träden sprakar i höstfärger. Och nu i höst, när det mesta ställts in och när man blir rent matt i knäna av allt tjafs kring presidentvalet i USA, ja då kändes det som inte bara något att se fram emot, utan rentav innerligt behöva.

Maken och jag packade således in oss och Loppan i bilen, medförande kläder med stretch i midjan då vi hört att köket skulle vara utmärkt. Ganska snart var vi framme!

Vi checkade in oss i en liten enskild "cabin" som det heter när man är ett New England-stylat hotell, eller "stuga" om man inte bryr sig så mycket om sånt. Okej, vi har kanske bott på lite mer hundvänliga ställen, såna där man öser hundgodisar över voffsen och de får vara med överallt, men vi har sällan bott på ett mer hundpromenadvänligt ställe. Alltså traskade vi ut i naturen, iförda präktiga skor (maken och jag) och pälstassar (Loppan).

Solen sken, och fåglarna kvittrade. Tror jag. Det kan ha dränkts i flåsandet när vi tog oss högt upp  där vi fick en betagande utsikt från åsen över nejden. Maken beundrade utsikten. Loppan stirrade hypnotiserande på mig och undrade om det var frolicdags? Klart det var! Dessa tillfällen inträffar ju med ganska stor regelbundenhet, så är det ju när man har en supergullig hund. Sen fick Loppan ta igen sig en stund i kabinen, medan maken och jag drog på oss morgonrockar och gick och spa:ade.

Vi plaskade runt som ystra tumlare och det var ganska skönt att glida runt i 38-gradigt (tror jag) vatten och njuta av utsikten. Det fanns en kallvattenspool också. Den provade vi inte, någon måtta får det väl ändå vara på hur mycket man ska plaska runt i det våta elementet. Sen gick vi in och relaxade. Det tycker jag man gör genom att sticka små strumpor med fleegle heel, maken genom att läsa Tage Erlanders memoarer. Jaja, smaken är olika, så är det ju. Avslappnade blev vi i alla fall, och det var ju ändå det som var meningen.

Sen fick det vara färdigspa:at. Loppan och jag skulle ut på promenad i skymningen, jo för det gällde ju att göra plats för middagen. Och den middagen, den gick inte av för hackor. På synnerligen coronasäkrat avstånd satt vi där i matsalen och serverades 4 olika rätter med två små "surprises" dessutom från köket, allt nersköljt med ljuvliga viner och serverat av en väldigt trevlig kypare. Jag skänkte mitt förutseende med det elastiska midjebandet en tacksamhetens tanke.

Sen var det dags att ramla i säng, fast klockan var synnerligen tidig. Någon (inte jag eller Loppan) hade suttit uppe hela natten före för att titta på presidentvalet, så då kan man bli lite småpömsig framåt klockan nio-halvtio sisådär. Faktiskt så pass trött att Loppan och jag fick gå på morgonpromenad själva (nähä?!), men det gjorde vi så gärna. Inte vill man ligga inne och tryna när naturen ser ut så här?

"Du och jag, Loppan" sa jag kärleksfullt till henne och hon lyckades på något sätt prångla till sig en hundgodis till. Jag tror hon är lite elastisk kring midjan, hon också.

Sen åkte vi hem. Mätta, nöjda och alldeles väldigt rena.