Upploppet

 Nu känner man sig som en galopphäst på upploppet, man vill bara ta bettet mellan tänderna och dra iväg i högsta fart mot målet! Ja om man nu bortser från att man vare sig är fyrbent, inte har minsta böjelse för att springa fort och är rädd om sina gaddar och inte vill ha något bett i munnen. Men bildligt talat alltså! Målet? Ja det är ju att få börja dra igång lite med julpyntandet. Märkligt vad det här med corona kan få en att bli en glitternörd av rang. Jag har inte börjat spela julmusik. Än. Igår försökte jag få maken att tycka att det vore en god idé med att se the Holiday, eftersom det är en sån julfilm, framförallt den lilla engelska stugan som i mitt tycke spelar huvudrollen i filmen. Okej, en av huvudrollerna, Jude Law kan få den andra. Maken stretade dock emot. Det blev en gammal James Bond med Sean Connery, och föralldel nog kan jag vila blickarna på herr Connerys hårprydda bringa anno 1963.

Jag småstartade ju lite med en ljusslinga i söndags, och en utomhusslinga, det är ju helt legitimt även före december. Och idag kan det väl hända att det dök upp en krans på dörren... nu är det ju nästan 1:e advent och man kan behöva trösta sig lite för att det inte blev något av med att åka ut till Solnäs gård och göra kransar där i goda vänners lag. Nej, i år tog jag Loppan och gick ner på torget och köpte en krans där. Det går ju det med, även om det kanske inte är lika mysigt. Men nu hänger den där och den niger inte och säger att nu är det vår - för det vore ju en evig lögn. Men så är det ju inte en blåsippa heller. Den hänger där och säger att nu lackar det mot jul, det gör den.

En eller annan hyacint har också kommit på plats. Den skarpsynte skådar även en liten domherre och en svamp - men sen är det stopp! Nu blir det inget förrän adventsljusstakarna åker upp imorgon kväll. Man är väl en kvinna med principer!

Det är alldeles mörkt ute och man lockas nästan att tro att det är kväll och dags att börja med maten, fast det får nog vänta ett tag. Ikväll blir det ugnsbakad lax med kantarellsås och till det blir det vin. En trogen läsare av bloggen tänker väl då att ja-va'-e'-de'-med-de'-då? Jag har nog nämnt ett eller annat vinglas genom åren, men nu har faktiskt maken och jag varit väldigt återhållsamma några veckor. Man måste ju justera midjemåttet lite så att man fixar julmaten. Men ikväll blir det vin, och då ville vi dricka rött. Man kan dricka rött till fisk (ja herregud, vi lever väl inte i en totalitär stat, så man kan dricka vilken färg man vill om så vore, hellilagrönt till exempel), men enligt alla makens vinböcker ska det vara vitt till fet fisk. Trots att han bläddrade igenom alla böcker i hopp om att hitta en fritänkare. Men nix. "Vitt!" utropade de alla unisont och bestämt. - Jag kollar vad de säger om kantareller, sa maken då som inte ger sig så lätt. Vinböckerna hånflinade lite och påtalade att även kantareller trivs i vitt vins lag. Jaja, en vit bourgogne kan väl slinka ner den också.

För övrigt har Loppan och jag tränat lite på att stänga kökslådor. Inom parantes sagt tror jag att maken tycker att det vore bättre om undertecknad tränade på att stänga såväl kökslådor som dito - skåp. Det är genetiskt! utropar jag då, vare sig min mamma, syrran, dottern eller jag är några köksluckestängarfascister. Maken är av en annan genpol.  Nu tappade jag visst tråden här, så lätt hänt! Loppan har kommit så långt att hon begriper att hon ska putta med nosen på lådan och då klickas det och det ramlar en godis över henne. En mycket bra grej, tänker Loppan. Men så helt plötsligt fallerar godisutdelaren och står bara och väntar?! Vadnudå?!! tänker då Loppan och viftar på svansen för att på så sätt se så gullig ut att matte slänger godisar över henne. Till slut blir hon så frustrerad och puttar till lådan med lite kraft så den rör sig - och si på fan! (höll jag på att skriva, eller vänta nu, det gjorde jag ju) då kom det en godis från ovan. Längre än så har vi inte kommit. Loppan fattar ännu inte vad som förväntas, men det gör inget, då har vi lite att träna på.