Ett stort tomrum

Precis som för mig så började syrrans karriär som hundägare ganska sent i livet - men den kom ju ändå igång, och vilken rivstart den fick! Lilla vackra Zoya studsade in i våra liv 2011.Huliganen fick en liten kusin som var en Fin Dam och så långt ifrån huligan som tänkas kan, men som passade så väldigt väl in i familjen! Knappt en tvärhand hög, liten och späd och med de fransigaste öron och vackraste ögon som tänkas kan. Eftersom vi på den tiden alla tillhörde det arbetande folket, fast maken mest arbetade hemifrån, så fick vi vara dagmatte åt denna lilla dam och det tyckte Huliganen var en avgjord förbättring av tillvaron!

Vi rände Skåne runt och skuttade upp på stenar och luktade på blommorna gräset, likt en mycket liten och sötare tjuren Ferdinand. Zoya var vänlig och blid, möjligen förutom när hon löpte och Huliganen tvinnade på de imaginära mustascherna och undrade om de skulle gå hem till honom och titta på etsningar? - då sattes han på plats med besked! Hon fick en kull till, med världens sötaste valpar och dessa uppfostrades också med kärlek men med tydlighet. Jag tror fler föräldrar hade behövt vara som Zoya faktiskt.

Sen försvann Huliganen, innerligt saknad, och lilla Loppan gjorde entré. Ett avgjort nerköp tyckte Zoya, men med tiden kunde även denna studsiga valp accepteras och vi fortsatte våra promenader tillsammans. Man kan kanske tro att en sån liten gracil hund inte orkar så mycket, men då känner man inte papillonen - där kan man verkligen tala om en tuff brud i lyxförpackning!

Så småningom blev Zoya lite mer grå om nosen och hörseln försvann mer och mer - men vem behöver höra när man har en utmärkt nos? Och det hade verkligen Zoya som så sent som förra måndagen var en av endast två hundar som på avslutningen på kursen i nosework lyckades hitta alla de utplacerade dofterna - 15 år gammal! 

Sen kom den där dagen som alla hundägare fasar för, och som är priset man får betala för att få ha sin fantastiska lilla vän. Det är det mest hjärtslitande man kan gå igenom, men när sorgen så småningom bedarrar så har man många års fantastiska minnen. Så tre kilo lämnar ett gigantiskt tomrum efter sig. Men tänk ändå vilken tur att syrran tog chansen när hon fick möjlighet att välkomna Zoya i familjen!

Lilla Zoya - vi saknar dig alla! Men vi är så glada att vi fått ha dig i vår närhet.