Min dator och jag, vi har ett hatkärleksförhållande. Mest "hat" om jag ska vara ärlig. Den har, sedan den dag den blev medlem av den här familjen uppträtt som en fullfjädrad strulig tonåring. Den vägrar. Den trotsar. Den suckar djupt om man ber den göra minsta lilla. Den har varit inskickad på service. Den stänger omotiverat ner sig. Den är seg och ovillig.
Maken, som tycker att man ska inte låta sig hunsas av en dator, han har under något års tid tyckt att jag ska skaffa mig en ny. En som kvittrar glatt när man fäller upp locket, en som snabbt och geschwint utför det man ber den om. Jag inser ju att han har rätt, i all synnerhet de gångerna det kan ta upp emot 20 minuter att få den att sprattla igång. Och då ska man veta att det här egentligen ska vara en bra dator med tjusig processor (??), terrabyte i lagringsutrymme och så vidare. Det ser man dock inte mycket av
Så jo, jag håller med, men så är det det där med att byta dator - magsårsframkallande om något. Jag har prokrastinerat, jag har vagt utlovat att "sen... någon gång... kanske". Jag har slingrat mig. Värjt mig. Men idag, i ett svagt ögonblick, lyckades maken släpa in mig för att titta på datorer. Den unge försäljaren undrade vad jag ville ha. Jag blängde dystert på honom och sa att jag vill ha en dator som man kan fiffla runt med lite bilder, skriva ner en eller annan stickbeskrivning. Sen är jag nöjd. Men då spann han loss med ramminnen och processorer och saker som jag inte (heller) vet vad det är och som jag raskt förträngde. Ja det är ju det jag säger, det är ingen lättvindig sak att byta dator. Maken spärrade dock flyktvägen och vi fick uppgifter på ett par som försäljaren och maken tyckte kunde passa. Jag nickade, medan kallsvetten rann längs ryggen, allt för att kunna fly fältet.
Nu tycks det som att "vi" kanske kommit någorlunda fram till vad det ska vara för dator och maken, som uppenbarligen tycker att man ska smida medan järnet är varmt och makan lite okarakteristiskt medgörlig, han tycker att vi ska åka in och köpa en imorgon. Då ska man uppenbarligen ta med den gamla, så att de kan föra över vad som ska föras över och rensa undan all onödig skit som datortillverkare häver på en när man är oförsiktig nog att inhandla sig en ny.
Kanske det är sista gången jag sitter här och knappar in ett blogginlägg på denna dator. Och tänk, då kan jag nästan känna mig lite sentimental, vi har ju ändå hunnit med en hel den, datorskrället och jag. Han (det måste vara en han, så motsträvig som han är) kom in i bilden när vi nyss flyttat innanför vallarna så det har ju hänt en del, med barnbarn och raggfior och doktorerande och annat.
Ska man kanske ändå kämpa på ett tag till? Fast där tror jag att jag stöter på patrull och tänk så förvånad jag blir om jag kommer att kampera ihop med en tjänstvillig dator, en som fixar bilder och texter och inte har en massa egna synpunkter och som inte med jämna mellanrum lägger en grön linje över hela skärmen. Nog för att jag gillar grönt, men ändå. Jaja, vi får se.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.