Låt oss inte tala om badrum. Det blir säkert ett sådant så småningom med såväl toalett som dusch, kanske rentav en badrumsspegel? Tanken svindlar. Men än så länge råder en sorglig brist på sånt och då är man oändligt tacksam att man får hemsöka barn, svärbarn och barnbarn. Just nu är vi i Halmstad igen och förutom att vi får nöjet att umgås med sonen och sonhustrun så kan vi promenera längs havet. För att vara en person som vare sig gillar båtar, att befinna sig ovanpå havet eller vara särskilt förtjust i att bada så är jag oerhört förtjust i att befinna mig vid havet.
Här i Halmstad finns Prins Bertils stig och den har vi bara tillfälligt passerat tidigare, men nu betar vi av bit efter bit - ja det blir till och med dubbelt upp eftersom vi vandrar en bit, och sedan tillbaka igen. Att klämma alla 18 kilometerna på en gång kändes något övermäktigt. Maken, som ändå befunnit sig vid denna kuststräcka i hela sin ungdom när han var en spenslig typ med pilotbrillor, polisonger och tajta jeans, ja han säger att det här är nya territorier för honom också - även om han åkt trimmad moped i Aleskogen på sin tid. Säkerligen preskriberat nu.
Ena dagen vandrar vi från Grötvik till Jansas brygga och tillbaka igen - det är ljunghed, strand, hav och liksom rymd! Man kände hur livsandarna dansade jenka, och jag kände att om inte detta är ett selfie-moment så vet då inte jag vad som ska till! Något som är trevligt är att det med jämna mellanrum står en liten bänk - man har ju nått åldern när en utplacerad bänk är en bonus. Då kan man sätta sig och titta ut över havet och filosofera över livet och meningen med det hela.
Maken filosoferade också och kom fram till, kanske inte meningen med livet, men att han var sugen på varm choklad med vispgrädde, så då åkte vi tillbaka huset och jag, som är en oerhört snäll fru, fixade just varm choklad. En lysande idé helt enkelt, i synnerhet om man optimerade den med en liten kanelbulle till.
Idag traskade vi sträckan från Brottet till Örnäsudden. Brottet, ja det är inte så kriminellt som det kan låta, utan det är den gamla simstadion. Loppan, hon var i sitt esse och for fram med fladdrande päls och rätt vad det var rände hon ut i havet och tjoade "Badankor!! Tjena!!". Änderna fann dock för gott att raskt förpassa sig någon annanstans, och kvar stod Loppan snopet och undrade vart de tog vägen? Maken och jag badade inte, nog för att det verkar vara inne med vinterbad och sånt, men lite svalt kändes det allt.
När vi närmade oss Brottet igen på tillbakavägen tyckte maken att "äh, vi går utanför simstadion nere vid vattnet, det gjorde vi alltid förr". Och jag, som inte bara är en snäll utan även medgörlig fru (ibland i alla fall) sa ok då, utan att tänka på att senast maken klättrade längs klipporna var väl en ca 50 år sedan, då han var ung och smidig och smidig, det har jag aldrig varit. Men nu är det gjort och runt kom vi så det gick ju bra det med. Men det fick bli lite varm choklad även idag efter detta äventyr.
Men havet alltså - nog är det härligt ändå! Även om man vare sig befinner sig ovanpå det, eller i det. Imorgon åker vi tillbaka till Lund igen och där är det mindre med tilltalande kuststräckor att vandra längs, men däremot finns där ett Gryn och ett Pyre så det kommer att bli fint det med!
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.