Var finns reklamationsavdelningen när man behöver den som bäst?

 

De sista dagarna har man verkligen varit i behov av en reklamationsavdelning - helst en som fått sin grundutbildning hos en mycket hårdför mafioso, en som kickar ass så att klagomålen upplöses fortare än såpbubblor.

För tillfället är det Loppan som är synnerligen missnöjd med sakernas tillstånd. Här är man hungrig och matte fixar lite frukost - och vad får man? Uppblötta kulor?! Blicken matte fick var inte nådig. Dessutom fick man inga (0, noll, keine, inte-så-mycket-som-en-pyttebit) godisar på morgonrundan. Jag känner att det bara är en tidsfråga innan Loppan börjar vifta med demonstrationsplakat. Jag förstår henne, uppblötta kulor ter sig som en synnerligen okulinarisk upplevelse. Men vad gör man? Stränga order från veterinär, jo för Loppan var där igår. Hon skulle vaccineras och då tänkte matte att vi tar och kollar tänderna för tandsten och sånt också, nu fyller ju Loppan snart 5 och matte har alltför starka minnen av hur Huliganens tänder plågade honom på slutet. Visst har vi borstat, men att borsta bissingarna på en hund som mest bara vill käka tandkräm och vägrar gapa, ja det är inte det lättaste. Och inte så effektivt heller, visade det sig. För när Loppan var sövd ringde veterinären och meddelade att de innersta tänderna behövde dras ut p g a parodontit. Matte kände sig bums som en synnerligen usel matte men veterinären tyckte att det var ju bra att det fixades nu, och att små hundar är mycket mer benägna att få tandsten. Så nu är Loppan några tänder fattigare och matte och husse är 9 papp fattigare. 

Det var ju dock inte så mycket att reklamera, mer än en matte som är dålig på det där med tandborstning. Men sen, sen skulle vi till apoteket och hämta ut smärtstillande. Matte iklädde sig blått munskydd och ilade in. Två receptarier höll på att betjäna tvenne personer som hade långa utläggningar om alla biverkningar de drabbats av. Matte väntade tåligt för det var ju ändå hennes tur därnäst. När damen med tungan med domningar i var klar, ja då tänkte matte ila fram med sitt recept - men då försvann receptarien för att aldrig (?) mer synas till. Den äldre mannen som hörde synnerligen dåligt var dock inte klar, så matte väntade vidare. Slutligen kom en annan ung man som knappade ihärdigt på datorn och som dessemellan blandades in i den äldre mannens medikamenter. Till slut sa han dock att nä, den medicinen har vi inte. Ajö. - Men kan den finnas på ett annat apotek, undrade jag då. - Nä, svarade den unga mannen, - den är slut i hela Lund och kommer in i lager den 25. Det finns ingen ersättningsmedicin. Ajö.

 Nu blev matte lite purken - den 25:e? Vad har Loppan för nytta av det när hon har ont nu? Som sagt, var finns en mafioso när man som bäst behöver den? Maken fann dock på råd, veterinären ringdes och vi fick köpa lite piller ur deras eget lager, vilket ju var väldigt hyggligt. Det blev dagens tredje tur till Dalby det.

Sen så har jag ju köpt ny dator, jajamensan. Blå. Fin. Den skulle först rensas på allt elände som jag nu lärt mig kallas bloatware. Jag kan tänka mig andra epitet, men okej då. Så fick jag då ett sms om att datorn hade kommit och det vara bara att kila in och gå till höger efter ingången. Efter att ha vederbörligen spritat sig knallade jag till damen i kassan och sa att jag ska hämta min dator. - Har du tagit nummerlapp? sa damen då, och tänk, det hade jag inte. Hur skulle det se ut? Det fanns ju redan en (1 i väldigt mycket singular) annan kund där, en som förvisso fick hjälp av en annan personal. Men i alla fall. Ska're va nummerlapp så ska det. Då tog jag en nummerlapp till "uthämtning" men tänk, då var det inte rätt det heller! Nej, uppenbarligen skulle det vara till "service" och det var där den andra kunden stod och fick en längre genomgång av hur hennes nya padda fungerade. Då fick vi vänta igen. Efter en (alltför) lång stund och efter att a) inte ha sett till någon annan kund, men däremot b) ha sett rätt många personal knalla fram och tillbaka vid disken undrade maken (som inte vill släppa fram sin emellanåt eldfängda maka med ampra funderingar) om det möjligen fanns någon annan som kunde hjälpa till? Damen i kassan med nummerlappssyndrom sa att det fanns bara den man som redan var upptagen och ingen annan kunde hjälpa till på grund av sekretess, det var tydligen bara denne man som var utbildad i det. Jo för en del filer skulle föras över av den sekretesskunniga mannen från min gamla dator. Inte så värst hemliga, men i alla fall. Här krävdes sekretess, det var tydligt det. Då väntade vi igen och så småningom fick minsann vår audiens hos den sekretessutbildade mannen som lovade utföra önskat arbete snarast och så fick jag ett kvitto på att allt var betalt. 

Maken och jag åkte hem och åt lunch. Då plingade det till i min mail och tänk, då fick jag ett kvitto där det sa att jag hade ytterligare 1000 kr att betala? !"!!¤%& sa jag då. Strax därpå fick jag ett sms om att nu, nu kunde jag hämta datorn och efter att ha gått igenom hela konkarongen med  nummerlappar och väntande så fick jag min dator. - Allt är betalt och klart! sa mannen och förväntade sig nog att jag skulle skutta ut på lätta fötter. - Men mailet då? Om de obetalda 1000 kronorna? undrade jag, med visst fog får jag nog säga. Efter att ha konsulterat sina kollegor meddelades jag att visst var allt betalt, absolut! Jamen, varför i hela fridens dar får jag då detta mail undrade jag igen, med ännu mera fog för min undran. - Det är datorsystemet som skickar internfakturor hit och dit. Bry dig inte. Sa de. Okej, då bryr jag väl mig inte tänkte jag, åkte hem och drog igång datorn. Den startade upp med ett kick! Åh, det var ljuvligt! Mina filer låg där.... tillsammans med all bloatware. Då kände jag för att antingen dunka huvudet i väggen, eller (ännu hellre) dunka El-Gigantens kollektiva huvuden i väggen. Maken, som i allsköns ro satt och drack kaffe insåg att det finns stunder när man ska dricka kaffe, och det finns stunder när man ska hälla ut kaffet och ila iväg med makan och hennes bloatiga dator. 

Men nu sitter jag ändå här med en något missnöjd hund i soffan bredvid mig och bloggar på min nya rensade blåa dator. Jag har dock en känsla av att vissa saker faktiskt var bättre förr.