Fredagskänslan

 Fredagsfriden har sänkt sig över hemmet. På golvet ligger Loppan och sover. I fåtöljen bredvid sitter maken med en tung bok, såväl bildligt som bokstavligt talat. Han tror att han läser, men i själva verket slumrar han också till. Och varför inte? Vi har varit ute i skogen och traskat runt och sedan druckit kaffe och då kan man ju bli lite sömnig.

Ute i skogen blommade vitsipporna för fullt, solen sken och när vi passerade ett litet vattendrag tänkte Loppan rådigt att varför inte passa på att ta ett litet fredagsbad, så blir man fin inför helgen? Bra tänkt, för förvisso har vi ju dusch, men handfat och sånt lyser fortfarande med sin frånvaro.

Men vad gör det när man haft några riktigt fina vårdagar i veckan, varma och soliga och magnoliorna håller på att slå ut för fullt?

- Vi går och tittar på magnoliorna på stan, tyckte maken en dag och jag var inte svårövertalad. Vem gillar inte magnolior? Först gick vi och tittade på dem vid universitetshuset och de var kanske inte riktigt prunkande än, men visade god vilja. Sen kom vi på att det finns ju magnolior på Bantorget också... och sen kom vi dessutom på att Grand öppnat sin uteservering nu. - Vi går dit! sa maken då, och jag var minsann inte svårövertalad nu heller. Vi glömde visst att närbesiktiga magnoliorna där, men såg dem lite på håll och det går ju bra det med.

- Ska det vara något att äta? undrade servitören, men vi tyckte att man kan väl upprätthålla livhanken på vin och nötter, så vi nöjde oss med det. Men sen slog samvetet mig, när vi suttit där och avnjutit vår riesling (i mitt fall) och sauvignon blanc (makens val) - nog måste man väl äta något lite mer rejält också, inte bara sitta där och kolka vin som om det inte fanns en morgondag? Det täcker väl knappast hela kostcirkeln, även om man räknar in nötterna? Alltså gick vi till Glasskulturen och köpte glass och sen satt vi i solgasset vid Domkyrkan och åt glass med rent samvete. Själv valde jag finsk lakrits (för det gör jag alltid) men sen chansade jag på dumlekolaglass. Den senare var dock mer tveksam, så den väljer jag nog inte fler gånger.

För övrigt har maken och jag varit iväg och blivit Covid-vaccinerade nu och det känns ju himla bra, faktiskt. Vi var helt inställda på att få Astra Zenecas vaccin, eftersom vi ju inte direkt är purunga längre och då verkar det ju som att man är lite mindre benägen att få vajsing med blodplättarna, men icke så. Det blev Pfizers, och det känns faktiskt som en liten bonus.

På tal om vitsippor som kom den här bilden från dottern på Grynet och Pyret som varit i Linnebjer och tagit årets vitsippsbild - och om inte vårkänslorna spritter när man ser dem, så vet då inte jag vad som ska till!

Men nu ska jag gå och laga oxrullader, för det tror jag faktiskt också kommer att höja fredagskänslan med flera snäpp. Maken har gjort ett hjältemodigt försök att vakna och fortsätta med sin tunga bok, men ögonlocken verkar tunga. Nåja, han vaknar nog om inte förr så när rulladerna står på bordet.