Jag har nyligen bakat. Det blir ingen bild på det, för då tror ni väl att jag aldrig gör något annat än bakar bröd och bullar och dessutom kommer ni bara att gäspa förstulet åt min älskade Ankarsrum, och det får inte ske. Inga skuggor får falla på den.
Alltså ska jag skriva om något helt annat, nämligen att jag stod där och bakade och lyssnade på musik och då spelades Elvis gamla låt You were always on my mind. Just den här versionen var med Susan Boyle, men annars har man ju hört såväl Elvis som andra sångare stå där och beklaga sig - och jag tänker bara att herregud, alltså! Texten, den är ju nog för att få vem som helst att få åtminstone en liten blodstörtning. För vad sjunger han om? Jo att han (eller hon) betett sig som skitstövlar rent ut sagt. Fått partnern att känna sig som "second best", sa aldrig att de älskade dem, kramades inte och ja, betedde sig som mulliga mans- och kvinns-grisar (för att nu ingen man som läser här bestört ska utropa "inte alla män!" Nä, jag vet. Det är inte poängen här). Och vad sjunger man sen? Jo, att "tell me that your sweet love hasn't died". Jaha minsann, nu passar det! Och jag, jag vill bara utropa att jo, för all del, slösa ingen kärlek på denna typ, bara spring därifrån och vänd dig inte om. Begrav denna missriktad kärlek så djupt att den aldrig visar minsta livstecken igen.
Alltså, ska det här vara en kärlekssång? Va?! Näsåminsann om jag tycker det.
Är det så att jag verkar lite, tja, liksom ilsk? Inte mitt vanliga fryntliga jag? Kan detta ha något att göra med att stenskiveleverantörerna inte bara inte levererar i tid, utan dessutom inte ger så mycket som en antydan om när leverans ska ske? Jo för all del, visst kan jag fortsätta att borsta tänderna och tvätta mig i köket. Så har ju folk levt förr. Med utedass och allt, och så långt behöver ju inte vi gå. Men det ska jag säga, att om jag någonsin hyst någon "sweet love" för denne leverantör så har den dött. Gått hädan. Så till den milda grad att den inte kommer att återuppstå. Inte ens om de sjunger ballader för mig.
Men jag har ju alltid min Ankarsrum. Och maken. Och Loppan.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.