Långpannebröd, formbröd, frallor, tekakor, rågsiktskakor produceras på löpande band. Jag är mäkta nöjd med mina alster, men samtidigt så har något legat och gnagt lite. Skavt lite. För kan man verkligen kalla sig brödbagerska om man inte bakar minsta lilla surdegsbröd?
Jag tycker surdegsbröd är gott - i alla fall om det är så där luftigt och håligt och med seg och rejäl skorpa. Men så är det ju det där att för rätt många år sedan så fick jag boken "Bröd" av Jan Hed. Och det var väl där någonstans som min brödbakarskräck slog ut i full blom. Det var så mycket pyssel och moment och franska termer och fan och hans moster att det kändes helt ogörligt att som en glad amatör våga sig på minsta lilla fralla. I alla fall på helt nykter kaluv. Jättefin bok, men var det en sån där som uppmuntrande viskade till en att "jamen gör ett försök, du, det kommer att gå jättebra!" Tveksamt.
Nu känner jag ändå att ska man inte göra ett försök? Ok, det kan gå åt pepparn, visst kan det det, men vore det ändå inte lite spännande? Så nu har jag vänt mig till en, för att inte säga två, andra brödbakarböcker och de påstår båda på bästa och uppmuntrande sätt att det är väl klart att du ska försöka, det här fixar du! Så idag satte jag min första surdegsgrund. Så långt allting gott. Nu ska den omhuldas och pysslas med och talas till i milda och uppmuntrande ordalag i fyra dagar, så får vi se om det blir en bubblande surdegsgrund som luktar fräscht och gott efter de fyra dagarna. Sen? Ja sen ska det ju bakas bröd också av denna grund, men det tar vi när (om) vi kommer så långt.
Spännande det här, ju! Men Jan Hed, han får stå kvar i bokhyllan ett tag till i alla fall.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.