Morgonrutinen

 

Huliganen, salig i åminnelse, hade en osviklig och nästan lite övernaturlig förmåga att känna på sig när det var Obehagliga Saker på gång. Kloklippning till exempel. Eller bad. Det räckte faktiskt att man lite förstrött började tänka på det, så vips! var hunden puts väck. Oftast återfann man honom långt in under ett bord eller bakom en soffa.

Loppan har ju varit lättare på så sätt att hon kanske inte direkt jublat, men mer eller mindre funnit sig i det. Nu har vi dock kommit lite till vägs ände i den frågan. Duscha, ja, jo, föralldel. Inte jättekul, men man finner sig och kan ju alltid hämnas genom att skaka av sig vattnet på matte. Klippa klorna? Visst, det går väl bra.

Men så är det det där med att borsta tänderna. Matte fick ju en smärre chock när det visade sig hos veterinären att Karius och Baktus, eller snarare deras kusin Parodontit, hade flyttat in. Stackars Loppan!

- Här blir det andra bullar! sa matte (=jag) då och införde en daglig morgontandborstningsrutin. (Jag menar såklart inte bullar, mer än i bildlig betydelse. Dels vill man ju inte slösa bullar på hunden som inte mår bra av sånt, dels tror jag inte bullar i sig är effektivt mot tandsten - men hur underbart vore inte det om det vore så?!).

Jag hade i och för sig en hundtandborste, men nu befann vi ju oss hos sonen och svärdottern så svärdottern ryckte generöst ut och donerade en babytandborste som de fått som prov på kliniken. Ljusblå med små nallar på. Loppan var inte imponerad. Nallar eller ej, komma där och peta i hennes mun, och allra längst in?! Gnugga runt och ha sig?

Så våra morgnar ser numera ut som så att jag knallar upp, borstar tänderna (mina), klappar på Loppan, pratar med maken och låtsas om som att jag inte alls tänker gå och hämta en ljusblå nallemönstrad tandborste. När jag tror att Loppan inte märker det smyger jag ut i badrummet och apterar hundtandkräm på borsten, gömmer den bakom ryggen och kommer ut igen, glatt gnolandes som om inte sorger tyngde min tillvaro och som om det inte alls finns några som helst funderingar på tandborstning. 

Sånt går inte Loppan på. Hon må se ut som om hon mest är en rar och fluffig liten pjäs, men bakom fluffet ryms en skarp hjärna. En som avläser när matte inte alls tänker borsta några hundtänder, alternativt när matte hyser Dolska Planer som inbegriper Hundtandborste.

Då hittar man henne bakom köksbordet. Alternativt under sängen. Men matte ger sig inte. Ånej. Vi borstar på. Ibland får man tandkrämen på avsedd plats, ibland hamnar den på matte och ibland i skägget. Karius, Baktus och kusin Parodontit ska minsann få sig en match!