Tårtdags!

 Fyller man år, ja då vill man ha kalas! Loppan har fyllt 5 och det är klart hon ville bli uppvaktad. Alltså bjöds familjen in, och vi förstod att Grynet och Pyret var väldigt pepp på att gå på kalas. Så till den milda grad att Grynet klivit upp kl 06 och begärt hjälp med strumpbyxorna för nu, nu var det dags att greppa presenten och gå på kalas! Lite tidigt tyckte hennes mamma och pappa, så vi sammanstrålade allihop vid lunch i stället. Mormor hade storstilade planer på att ta många foton nu när vi äntligen skulle vara samlade allihop, men så går det som det går. 

Det blir lätt kaos när Loppan fräser runt som en speedad dammvippa, samtidigt som hon massakrerar de presenter som kom; en neonfärgad...ähh...lamm? ko? nånting? som sonen och svärdottern kom med och som hade ett härligt prassel-å-pip. - Vi trodde inte den pep, sa sonen och svärdottern urskuldande när Loppan njutningsfullt högg gaddarna i pipet, - vi hittade inget pip, bara prassel när vi klämde på den i affären. 

Det må vara som det vill med den saken, men pep gjorde skapelsen. Ett tag, tills pipet gick hädan. Dessutom fick Loppan en glittrig pingvin också, så hon var synnerligen nöjd med utdelningen av presenter!

Sen så var det ju dags att äta och mat skulle läggas upp och sättas fram och folk rantade hit och dit och vi åt och drack och pratade och skrattade och matade Loppan med småbitar (det var ju ändå hennes kalas) så blev det några bilder tagna? Inte så många kanske och kanske inte av yppersta kvalitet - men det som är viktigast, det är ju ändå att umgås. Man är inte så bortskämd med att ha hela familjen samlad så här under pandemitider, så det var jätteroligt!

Tårta ska man såklart ha när det är födelsedagskalas och jag fick hjälp med dekorationerna med hallon och att sätta i tårtljus. Både Grynet och Pyret kontrollerade noggrant att det blev rätt antal. Inte mindre än fem! Tänk att hon blivit så stor, Loppan! Som tur var fick hon  hjälp med att blåsa ut ljusen också, skulle Loppan gjort det hade det nog inte blivit så mycket tårta kvar tror jag. 

Sen hade jag hittat ett recept på nätet också, på små chokladkakor. Ingredienserna bestod i stort sett av choklad. Mer choklad. Lite till choklad... och så lite grädde och socker och aningens vetemjöl. Det känns nästan som att svära i kyrkan, men det var så att jag kände att det kanske blev lite väl mycket av det goda = chokladen? Men kakorna gjorde succé så det kan väl hända att de kommer att bakas någon gång igen. När man inte är helt stinn som en övergödd boa constrictor utan hunnit bli lite hungrig igen.

Så småningom var det dags för alla gästerna att dra sig hemåt igen. Morfar och jag röjde lite, Loppan rev och slet i sina presenter och sen blev det rester till kvällsmat. Och sen sov vi gott, allihop.

Det är roligt med kalas!