Kusin Poppy

 För ett tag sedan fick vi ju en ny kusin, och nu har vi hunnit umgås en hel del med kusin Poppy! Lite drygt 3 kilo fulla av energi drog in i våra liv, men knappt hade vi hunnit mer än säga "hej" förrän det stora badrumsrenoveringsraseriet drog igång och Loppan, maken och jag fick ge oss ut på vägarna och dra runt som ett resande teatersällskap, borta från syrran och Poppy.

Men sen flyttade vi hem igen och nu har vi tagit skadan igen! Vi har dragit till Linnebjer och suttit på en trädstam och fikat. Ja, syrran och jag satt och fikade och Loppan och Poppy skuttade runt och badade i en lerpöl. Det där sista var kanske inte så nödvändigt, men det liksom hampade sig så.

En annan gång åkte vi till Skrylle och satt där och fikade. Man kan ana ett tema här. Men nog är det så att det liksom smakar så mycket bättre att fika ute i naturen? Poppy demonstrerade också hur lång en liten phalène kan bli när hon verkligen vill nå upp till kakan där uppe på bordet. Fast det krävs nog lite till, så vi fick ha vårt fika ifred. Nu vill jag ju ändå inte påstå att vovvarna gick lottlösa, ånej. Hur kan man motstå två så fina och fluffiga flickor? Det krävs en starkare karaktär än vad både syrran och jag besitter.

Tja, vi har också traskat runt Nöbbelövs mosse. Dock utan att ha fika med oss! Man baxnar. Det var dock inte fullt så asketiskt som det låter, vi åkte sedan hem till syrran och fikade där i stället. Fika bör man, annars...tja inte direkt "dör man", men nog blir livet lite torftigare då?

Idag har vi minsann haft finbesök av bara Poppy, eftersom syrran var lite upptagen. Och det gick så klart utmärkt! Poppy traskade runt och kollade läget, och rätt vad det var hade jag en hund i knäet, en på fotpallen, och en stickning i handen. Bättre än så blir det väl inte?

Sen kom syrran för att hämta sin Poppy. Det kan hända att vi fikade lite också. Om man nu har kommit på ett vinnande koncept så vore det väl dumt att ändra i det?

Loppan och jag, vi tycker att det är toppen med en ny kusin!