Påsken har varit en solig och avslappnad historia - så långt.
Loppan och jag har tagit promenader i Botan och beundrat körsbärsträdet (kanske mest jag) och spanat efter ekorrar (kanske mest Loppan). Och promenerade vi inte i Botan, ja då tog vi en sväng genom Lundagård där fontänen satt i gång och sprutade och porlade så att det är en fröjd åt det. Tänk så himla mycket trevligare det är att gå på promenader nu, än i november när det är mörkt och kallt och regnar på tvären.
Sen fick jag lite feeling och sa till Loppan igår att näe, nu går vi hem och bakar något. Jag kände mig lite fransysk så det fick bli sablés bretons, det känns ju liksom lite mer kulturellt att sitta och äta sådana än att mula i sig mariekex. Det kan också vara så att jag blev lite inspirerad när jag var hemma och matade katterna - titta så färgkoordinerat Newton placerat sig bredvid just Mia Örns Franska Bakverk. Och den, den har jag ju hemma också, så voila! Selma ville ju inte vara sämre, så hon poserade också, med den franska bakboken i bakgrunden.
Påskaftonskvällen tillbringade vi hemma hos syrran och Poppy, med god mat och gott vin och vi hade himla trevligt! Poppy är tämligen rund om magen och rör sig i maklig takt, men så får det vara när man ska bli mamma om mindre än en vecka. När jag var höggravid, ja då fräste jag inte heller runt i full fart vill jag minnas.
Idag var så planen att gå och få vår fjärde covidvaccination. Tid var bokad och vi spatserade iväg, beredda att bli stuckna i. Och vad gäller maken gick allt som det skulle, ja förutom att han inte lyckades logga in sig på sitt covidbevis, men de godtog (märkligt nog, med tanke på hur stelbenta de var senare) att det hade gått fyra månader sedan förra sprutan, men sen stötte jag på patrull. På frågeformuläret hade jag, precis som de tre tidigare gångerna, fyllt i att jag en gång fått uppsöka akuten pga allergisk reaktion (inte mot vaccin dock). Det har gått bra ändå, man har glatt stuckit sprutor i mig. Men så icke idag.
- Det är emot våra regler! sa kvinnan strängt.
- Jamen de andra gångerna har det ju gått? sa jag förvånat.
- Då gick du nog på en vårdcentral där det finns syrgas och det finns det inte här.
- Det gjorde jag inte, jag var på ett församlingshem, alldeles utan syrgas replikerade jag sanningsenligt då, och tänkte att ha! där fick du! men si, då var det fel på det med, för nu var reglerna ändrade så det så. Och att det inte stod något om detta på Vaccinas hemsida, ja det var ju lite dumt, höll de generat med om, men här blev det ingen vaccination av, tack och hej och ha en bra dag, utropade kvinnan sen.
- Hej, svarade jag avmätt då, men det där med "bra dag" det önskade jag henne inte, när hon nu varit så tjorvig. Maken tyckte också att det var urbota dumt. men tyckte samtidigt att lite roligt var det, för han sa att jag såg lite lustig ut när jag var så arg.
Men nu är en ny tid bokad (och jag kommer att blåneka till några som helst allergiska reaktioner) och jag har ägnat mig åt terapibakande. Bröd och citronmuffins, det lenade lite i själen, det gjorde det.
Och sen har det blivit lite trädgårdsrens och kaffe utomhus och nu är jag åter mitt vanliga godmodiga jag. Det tror jag maken och Loppan uppskattar.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.