Efterlängtat besök

 Äntligen var det dags! Dottern och svärsonen skulle mycket förtjänstfullt på galej i Göteborg och vad passar då bättre än att flickorna sov över hos mormor och morfar? Vi laddade upp! Med köttbullar och pasta och tomma toarullar och hushållspappersrullar och pennor och färger - ja lite av varje. Får man besök av två flickor med svart bälte i pysslandets konst, ja då måste man stå beredd.

Loppan, hon blev helt till sig av extas när hon hörde vem som var i antågande och när de väl vällde in genom dörren utbröt ett rejält kramkalas. Sen? Ja sen satte vi igång!

Det pärlades och pysslades och jag tror det var Pyret som sa att morfar, han är väldigt lik Skalman. - Ääähhh???, svarade mormor då, som inte tycker att maken är vare sig grön eller har ett skal på ryggen. - Han tycker om att ta det lugnt som Skalman, också är han väldigt klok. Klok som en bok! sa Pyret då. Hon meddelade också att Skalman, han är minsann ett geni, och då undrade maken om inte han också möjligen var lite genialisk? Men så långt ville Pyret inte sträcka sig. Nåja, det är väl gott nog att vara klok som en bok.

Pyret fick också prova mössan som mormor stickat, eftersom julklappsmössan visat sig vara lite sticksig. Sticksiga mössor vill man inte ha! Nänä. Denna fick dock godkänt betyg, så det var ju jättebra.

Innan det var dags att dra igång med köttbullarna och allt det där så var det ju läge att gå ner i pysselrummet. Där finns det utrymme att ha mer svepande drag med färgen, och man vill ju inte hämma de artistiska anlagen. Men sen var det ändå dags att dra igång köttbullarna, så medan mormor hade kökstjänst var flickorna moderna digitala barn. De lånade våra nya sängar och mormor hissade upp dem så att de satt bekvämt. Båda flickorna ville prompt ha såna sängar hemma också - just sayin', alltså, om nu föräldrarna läser här.

Sen kollade morfar och Grynet på en film från det fina modelljärnvägsmuseet i Hamburg som spelade muntra trudelutter på vattenfyllda glas. Det finns mycket att upptäcka här i världen!

Så småningom, måhända en aning senare än hemma, var det ändå läggdags. Och efter några små diskussioner som vem som petade på vem och vem som väckte den andra som försökte sova, ja då somnade båda flickorna. Mormor också.

Sen kom ju en ny dag! Den fylldes av mera pyssel, Grynet hon pysslade ihop en julkrans till Nissen minsann. Det gäller att vara förberedd - och det är Grynet. Sen blev det, som av en slump, plättar till lunch. Jaja, kära dotter, om du läser här så vet jag att du ler lite och kallar mig en Crowd pleaser. Inget fel i det, vill jag då hävda.

Man blir dock mätt av plättar, så då beslöt vi kollektivt att nu, nu krävdes lite frisk luft. Maken vallade runt Loppan i Botan medan flickorna klättrade runt på klätterträden med mormor som beundrande åskådare. Maken och Loppan gjorde små pitstop och kollade läget med jämna mellanrum, och till slut var det dags att gå hem - men tänk, då hade maken ränt iväg igen en liten runda. Ingenstans såg man till vare sig en morfar eller en Loppa. - Oj, det var ju synd på en sån utmärkt morfar, sa jag då. - Tänk om han inte kommer tillbaka? Då tittade Pyret allvarsamt på mig och sa att "om morfar inte kommer tillbaka mormor, då får du ju börja jobba". ??!!?? sa jag då. Vem hade minsann trillat alla köttbullar? Gräddat varendaste liten plätt, vavava? Pyret höll med om att mormor jobbar kanske lite hon också. Det var ju skönt att höra.

När vi kom upp hade Grynet och morfar en viktig arbetsuppgift. Maken är ju, som tidigare framhållits, klok som en bok, och uppenbarligen arbetar han också (inte för att mormor är bitter, ånej), och nu fick han ju en faktabok om Månmöss i julklapp av Grynet. En som hon själv författat och illustrerat och nu ville han ha hjälp med att hitta rätt plats till boken. Morfar trycker nämligen inte in böcker på första bästa plats. Jag tror den fick stå bredvid en bok om astronomi - kan väl passa bra när det handlar om möss på månen?

Men sen kom mamma och pappa som virrat runt på försenade tåg, och vi fikade och åt muffins och sen åkte de hem. Det blev väldigt tyst. Men när jag skulle ut med Loppan på promenad, ja då hittade jag ett litet, litet spår av våra pyssliga flickor på hallpallen.

Senare på kvällen bevisade mormor att även hon har en mycket skarp hjärna, om nu någon tvekar alltså. Det fanns lite grädde kvar sedan plättätandet. Man ville gärna ha något varmt. Vi har en flaska whisky som inte öppnats (den köptes senaste 2012, för då reste dottern hem igen från sina år i Glasgow). Mormor slog ihop 1 + 1 + 1 och landade i Irish coffee. Så nu är flaskan öppnad. Befunnen god. Man kan dock sluta sig till att några whiskydrickare av storformat, det är vi nog ändå inte.