Regnfredag

 Ute är det murrigt. Murrigt och regnigt och vi hukar oss lite inför hotet om stormen Otto som är på väg att dra in över södra Sverige. Jag är fast besluten att mina enda expeditioner utomhus idag enbart kommer att vara av hundtoalettart. Ibland är man ju nödd och tvungen. Eller nödig, och är man hund, ja då får man vara nödig utomhus. Om man inte är valp, och det är inte Loppan. Snart 7 år, är det klokt det?

Maken är inte hemma, han är på (inomhus, lyckligtvis) golfträning, men har man halsfluss, då får man avstå. Halsfluss, det är nog en 30 år sedan eller så jag hade, men nu var det dags igen. Tecknen var omisskänneliga. Till all lycka bytte vi vårdcentral i höstas, till en mer centralt belägen, inom gångavstånd. Från vår förra var vi vana vid att om man inte ringde exakt kl 8, ja då fick man en automatisk telefonsvarare i örat som sa att man fick försöka igen nästa dag. Om man levde då. Det sas inte rakt ut, men man fick en känsla av att det vore kanske inte så dumt om man kilade hädan och inte störde dem mer med telefonsamtal. Här, här fick jag till min ohöljda förvåning prata med en verklig, livs levande, sjuksköterska. Och inte nog med det, jag fick tid till provtagning och läkarbesök inom två timmar. När jag baxnat färdigt, traskade jag iväg och fick konstaterat att jomen, det kryllade av små elaka streptokocker i halsen.

Nu äter jag antibiotika och mår mycket bättre. Men lite märkligt är det ändå att tänka på att ens hals är rena slagfältet där det dör streptokocker på löpande band, fullt av små streptokocklik ligger det i ens svalg. Jaja, vi ska alla den vägen vandra.

Medan man är lite sjuk sådär så kan man ju ändå, när man vacklat upp ur sängen, roa sig med att sticka till exempel. Raggsockar till maken. De började jag på redan när flickorna var här i helgen och Pyret tittade tveksamt på den påbörjade sockan och undrade "tycker morfar verkligen om det där garnet?". Det var ju vare sig rosa eller lila eller glittrigt. Jag försäkrade henne om att morfar tycker om murrigt grått, och jag kan rapportera att sockarna pryder nu en nöjd makes fossingar.

Jag har faktiskt sytt också! Det har varit lite stiltje på den fronten, men igår fick jag ett lite sy-sug, och då får man slå till. Då är det också himla skönt att ha ett pysselrum, inte bara för att där finns färger och pärlor och papper och sånt, men också för att jag har ett lite lager med tygstuvar och tråd och vliseline och det som behövs när den kreativa ådran slog till. Så voìla! Ett par nya bordstabletter, sydda av tygrester från när syrran, systerdottern, dottern och jag sydde sommarväskor för en hoper år sedan. Man ska inte granska dessa tabletter med lupp, men jag känner mig nöjd. Nöjd, rekorderlig och ser helgen an med förhoppning om mer stickning, lite skidor på tv:n och lite god mat.