...än fredagen alltså. Avgjort tjorvigt väder. Lika tjorvigt som min hälsena som är på avgjort icke-samarbetsvilligt humör. Så när man väl har gett streptokockerna en match, ja då ska man knappt kunna gå för att hälsenan är överansträngd? Tur man har en snäll man som löper ut med Loppan så hon får sitt.
Men annars kan man ju tänka tillbaka på helgen som ju faktiskt var solig och fin. Loppan och jag, vi plockade in årets första blombukett. Den må var ganska liten och inte så pampig - men nog är det ändå något visst med de där första blommorna som får komma in? Man känner ett hopp om att jo, det blir vår vad det lider. Tulpanerna börjar sticka upp små, små gröna blad. Sen ligger väl i och för sig kirskålen i startgroparna också, men än så länge syns den inte, och då kan man ju låtsas som om den inte finns alls. Man får vara lite vidsynt och kreativ i sitt hortikulturella tänkande.
Bakat bröd har jag också gjort, rågsiktsbröd. När jag stod där blev jag nästan lite nostalgisk och tänkte på hur det var när man var liten. Mamma bakade en hel del också, kanske inte så mycket bröd tror jag, men bullar och sockerkakor och sånt. Vi hade ingen frys när jag var liten, jo ett frysfack som mamma och pappa hyrde nere i stan. Dit åkte man och la in sånt som skulle förvaras länge, kött och sånt när det slaktats grisar och sådär tror jag. Men bullar och kakor, de hamnade i kakburkar och låg där och blev torrare och torrare, men så var det och det var inget mer med det. Tänk vilken skillnad nu när man hivar ner allt i frysen och sen plockar fram och tinar allteftersom. Inte precis som nybakat, men nära nog.
Så småningom köptes det faktiskt ett frysskåp som stod nere i källarförrådet. Det jag minns mest av det, förutom att det var mörkt och läskigt att åka dit ner till alla förråden som var avskiljda med hönsnät det var den gång vi hade influensa och någon kom och levererade en fryst kalkon (? - stor pippifågel i alla fall) och den inte gick in och pappa stod där i pyjamasen och stampade på den för att få lårbenen (kalkonens, inte hans egna får jag kanske tillägga) att gå av.
Syrran och jag, vi tog också tillfället i akt och körde ut i solen med voffsen och promenerade runt i Alnarpsparken i mycket sakta och haltigt mak. Inget dumt sätt att runda av helgen på! Med förenade domptörskrafter fick vi också upp flickorna på en trädstam för lite posering. Tänk vad det är bra med hundgodis ändå!
Som sagt; helgen var bra! Men måndagen får kamma till sig och skärpa sig tycker jag.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.