Lundaliv

Det är väl inte direkt så att man vaknar på morgonen och inte vet var man befinner sig, men det har varit ett väldigt flängande mellan Lund och Halmstad. Denna veckan har vi dock varit mestadels i Lund och har ägnat oss åt sånt som man gör här. Till exempel har jag sytt lite, och det var ju ett tag sedan. Det var väl inte direkt avancerat, inte mer än att lägga ner ett par gardiner och att sy några bordstabletter men det var ändå roligt att stämma träff med symaskinen. Inte minsta lilla trådtrassel uppstod heller!

Sen har Loppan och jag varit ute med våra kompisar också! Igår rände vi runt vid Krankesjön med aussieflickorna och det var ett glatt återseende, även om vovvarna ser mest högtidliga ut på fotot. Det var ett tag sedan Loppan fick fräsa runt i naturen så hon var en synnerligen glad vovve. Idag var vi ute vid golfbanan med labbeflickorna och där gick det lika vilt till. Vi blev inte heller störda av minsta lilla skidåkare så det var fritt fram att blåsa fram över fairways. Det kan ha bidragit att dimman dragit in och det var ganska fuktigt och rått, men vad gör det när man är i gott sällskap? Nu är Loppan trött och sover sött på sin pall. Maken och jag, vi firar hans födelsedag med ett glas vin och senare blir det gös med sandefjordsås. Livet på en pinne, alltså.

De stora flickorna började skolan den här veckan. Nu är ju skolan så märkligt inrättad att de börjar terminen med ett par dagars studiedag precis efter en ledighet - men det var ju himla bra för maken och mig det, för då fick vi hänga med Grynet och Pyret. Vi pysslade och spelade spel och stickade (mormor) och spelade på plattorna (flickorna) och dessemellan hann vi med pannkakor och fika och allt annat som ska till. När vi satt där och åt kom vi att prata om vem som lagade maten - och i den här familjen är det ju mormor det. Grynet meddelade att hemma hos dem är det pappa som lagar den mesta maten. - Så är det inte här, sa morfar belåtet då. - mormor lagar mat och tvättar och sånt, så där som det var förr. Och det vet man ju, att morfar, han gillar sånt som var förr i tiden. - Men vad gör du morfar, undrade Grynet och Pyret då, och morfar såg vederbörligen lite generad ut. - Men du har ju jobbat, morfar, sa Grynet tröstande då, varpå mormor harklade sig så att hon slog knut på gomseglet innan hon meddelade hon att även hon arbetat, så det så. Sen diskuterade vi vad männen gjorde förr i tiden, när kvinnorna slet med barn och mjölkning och byka tvätt och sånt. Men Grynet visste ju så klart, hon som är ett historieintresserat barn; de åkte ju på vikingafärder såklart! Så måste det ju ha varit, kvinnorna slet och männen kryssade iväg till varmare länder. (Obs! detta är min tolkning). Igår, när maken höll på att retas lite med mig, tittade jag svalt på honom och undrade om det inte var hög tid att han gav sig iväg på en vikingafärd så att jag fick lite lugn och ro. Fast vid närmare eftertanke skulle jag nog ändå sakna honom. Och vem skulle jag annars laga mat till?