Det är mycket väder kan man säga

Loppan och jag har precis varit ute på en morgonpromenad. Solen visar sig, inne i Botan börjar narcisslökarna sticka upp och man hör fåglarna kvintilera. Man tänker att "okej, det är fortfarande januari, men visst är det lite vårkänslor i luften?". Ryktet går om snödroppar som setts, om jakten på de första vintergäcken. Dessa visar sig tydligen dock leva upp till sitt namn och gäcka vidare. Förra veckan, ja då var vi i Halmstad och det var -17 och massor av snö. Då var det inte så mycket vårkänslor kan man säga.

Och i måndags, ja då rände Loppan och jag runt på Kungsmarken med Susanne och labbeflickorna. Vi hade tänkt gå vid Krankesjön, men så varnade de för blixthalka på radion, så då blev det Kungsmarken som är betydligt närmare och med större väg dit, som vi räknade med var inte så hal. Det var den inte heller. Att köra dit var liksom ett icke-problem. När jag kom fram till parkeringsplatsen var Susanne redan där och hon tittade på mig och sa "är vi inte riktigt kloka egentligen?". Och det kan man ju fråga sig, i snålblåst, duggregn och isiga vindar på tvären - men hundarna skulle ju ändå ut, och vi hade mycket att prata om. Och dricka kaffe. Mycket viktig punkt på agendan. Det var rätt tomt på golfbanan, det var det. Det var vi och....tja, ingen mer faktiskt. Mer än is. Och snö. Och massor av vatten. Framför vallen på ettans fairway porlade det en smärre å, där det tidigare inte funnits minsta lilla rännil. Just där vi skulle gå. Det gick inte att gå runt. Det gick inte att hoppa över. Det var bara att knalla på och redan där blev jag så blöt om fötterna att det sen inte ens var lönt att försöka gå på det som med god vilja kunde kallas "torrare mark". När det porlar muntert inne i ens kängor, ja då är det bara att plaska på. Så då gjorde vi det, vi halkade och balanserade och höll på att blåsa omkull vid ett tillfälle när man stod på ett ben och letade efter en mindre knögglig och isig plätt att sätta ner det andra på. Då kom en rejäl kastvind och det var enbart med tanke på att man inte ville ramla raklång i blötan när man bara kommit halvvägs på rundan som fick en att med en akrobatik som man inte trodde sig om hålla sig kvar i någorlunda upprätt ställning. Men hur det än är, så är det ändå härligt att komma ut och rasta hundarna och sig själv, och sen dricka lite kaffe, äta en bulle - och sen köra hem till en varm dusch och tjocka raggsockar. Och sen, sen har det fortsatt med variationen. Det har nästintill stormat. Det har regnat och töat och lite sol och sen regnat igen. Isen inne i Botan och i Lundagård är ett minne blott (det tackar vi för), det är grått och brunt och fuktigt och - som idag då - emellanåt lite våraktigt. Så mycket väder är det, annat kan man inte påstå. Man blir lite osäker på vad man ska ha på sig; heltäckande våtdräkt? Broddkängor? Gummistövlar? Mössa? Icke-mössa? Men det som är säkert, det är att vi ska gå på 6-årskalas idag för Pyret som nu uppnått denna aktningsvärda ålder. Klart att solen ska lysa på Pyrets kalasdag!