Torsdagskväll med språkliga funderingar.

4 januari. I köket puttrar det som ska bli fransk löksoppa på spisen. Egentligen skulle vi haft laxsoppa, men så stod det en artikel i tidningen idag om billig januarimat och där nämndes just löksoppa. Bums greps jag av en lust att hellre äta löksoppa än laxsoppa och man är väl flexibel nog att ändra sig? Franskt, det låter ju så himla mycket mer frivolt och uppiggande. I köket är det också något annat som låter; nämligen Loppan som fräser runt och påtalar att hon är hungrig. Eller rättare sagt; HUNGRIG!!! Hon har gått från att vara en hund som lite förstrött kikar ner i skålen och tar sig en kula eller två när andan faller på, till att stå och stampa mig på hälsenorna om det inte går fort nog att få fram maten. Eftersom vi fortfarande tar det lugnt i efterdyningarna av Den Stora Diarrén blir det fler och mindre mål över dagen, där vi fasar in de vanliga kulorna i skonkosten. Uppenbarligen gör detta Loppan till en mycket hungrig hund, och en som inte drar sig för att påtala att servicen på det här stället är urusel.

För övrigt tar vi det ganska lugnt. I all synnerhet nu när vintern slog till med full kraft och folk fastnade på vägarna i stora drivor. Då vill man inte ge sig ut på vägarna. Man kan ju tänka på våra vänner småfåglarna, hur ska de nu hitta någon mat? Hos oss är det i alla fall framdukat, jo för jag fick fina fågelmatshängen av Grynet och Pyret i julklapp. De hänger nu nere i trädgården till våra befjädrade vänners fromma. Den stora födelsedagsperioden har också påbörjats. Häromdagen fyllde Pyret 6 år, är det klokt det?! Och igår fyllde sonen 39, och jag undrar om det är lika klokt det? Skrämmande ju som åren bara rusar iväg som om de hade eld i baken.

När jag inte ägnar mig åt att grubbla över årens framfart sitter jag och tittar på Tour de Ski och stickar. I min värld är stickning och skidåkning fast sammanlänkade - i alla fall om jag ägnar mig åt okulär skidåkning. Jag misstänker att det vore orimligt svårt att kombinera det i verkliga livet. Så då är det ju tur att det inte är jag som far fram där nere i Davos. Medan jag stickar funderar jag på tröjan jag stickar. Här sitter jag, skånsk kvinna i mina bästa år, och stickar en tröja med franskt namn (nämligen Celeste), med mönster av den dansk kvinna, med italiensk uppläggning och med German short rows på ryggpartiet. Internationellt så det förslår.