Barn och hundar

Jag tycker att det finns saker som på något sätt hänger ihop; garn och stickor. Maken och böcker. Sommar och glass. Listan kan göras lång, men en av sakerna är barn och hundar. Då kan man ju tycka att det är märkligt att jag inte skaffade hund förrän jag var 46 år gammal och mina barn vuxna, men så är det; ibland ser man inte Ljuset förrän det liksom dänger en i huvudet. Och i mitt fall var det ju då att jag hade en ridinstruktör som hade en västgötaspets vid namn Oliver. Det var Oliver som fick mig att inse att hundar, de borde vara en del av mit liv och det pronto! Det var på så sätt Huliganen kom in i mitt liv. Och vilket liv det blev sedan!

Egentligen var det nog ändå rätt bra att dottern och sonen var ganska vuxna, för Huliganen var nog inte en så bra barnhund ändå, han var bufflig och väldigt mycket ordningspolis och pekade med hela tassen och säga vad man vill om barn, men särskilt ordningssamma är de sällan. Ändå var Huliganen på många sätt min absoluta favorit och han är varmt saknad!

Sen kom ju barnbarnen - och då kom också Loppan in i familjen. Och Loppan, hon är en utmärkt barnhund. Loppan gör förvisso lite som hon själv tycker är bäst och ingen kan påstå att hon är särskilt ordningssam, men Loppan, hon gillar barn! Vilket är ömsesidigt, för flickorna, de gillar Loppan. Grynet och Loppan, de är nästan precis lika gamla och har känt varandra i stort sett hela livet. En eller annan leksak har väl Loppan behandlat lite väl destruktivt genom åren, men det har Grynet haft överseende med.

Sen kom ju Pyret in i bilden, och Loppan hon blev jätteglad! Två flickor som bara var hennes, hur bra är inte det?! - Loppan är en snäll hund, mormor, säger Pyret och mormor, hon kan inte annat än hålla med.

Numera finns det ju ännu fler flickor som vill hjälpa till att hålla i kopplet när vi går ut, som kastar bollar till Loppan eller bara vill mysa lite med henne. Kickan, till exempel. - Loppan pussar mig, farmor, säger hon och farmor säger att det är för att Loppan tycker så mycket om henne. Så klart.

Och så kom en ny liten knallhatt som börjar tycka att det där med hundar, det är en himla bra grej! Knyttet klappar Loppan, men än så länge får Loppan inte slicka på Knyttet, ånej, där går liksom gränsen. Men jag tror att Loppan, hon känner att hon är en himla lyckligt lottad hund som har fyra så fina flickor i sitt liv. Och matte, hon känner sig lika lyckligt lottad. Tänk vilken tur ändå, att jag mötte Oliver, då för en himla massa år sedan!