Halmstaddagar

Alltså, det ser ju inte riktigt klokt ut när man läser rubriken. Fast när man tittat till inser man ju vad det står; dagar i Halmstad. Och det är precis vad syrran och jag har haft medan maken bevakat OS från skånsk horisont.

Vi har haft några riktigt fina dagar, Halmstad visade sig från sin finaste sida. Om än något blåsigt, men nog är det härligt att traska längs havet med vinden i håret ändå? Man var i och för sig glad att man inte hade peruk, för den hade nog flugit iväg. Man fick också hålla hårt i kaffekoppen, men trots att det knastrade lite av sand mellan tänderna var det ändå mysigt med en liten fika vid havet.

Rätt vad det var där, så kom det ner en häst som skulle bada. Jaja, det är ju hundstrand, och häst...hund... det är ju nästan samma sak. Om än i olika format.

Sen åkte vi hem och drack bubbel, man måste ju fira att det är lite semesterfeeling! Bubblet drack vi alldeles utan minsta lilla sandkorn mellan tänderna.

Vi gjorde bara sånt som vi hade lust med; lite shopping, en himla massa prat och promenader längs Nissan till exempel. Däremellan tog vi igen oss lite.

En eftermiddag hängde vi med Kickan och Knyttet. "Idag kommer farmor och Annika som är farmors syster" hade föräldrarna berättat. Såna påhitt gick ju inte Kickan på; farmor är farmor och Annika är "min Annika", så det så. Oavsett hur det hängde ihop med släktskapet så hade vi en mysig eftermiddag med vovvar och flickor i trädgården! Städade gjorde vi också, ordentliga som vi är.

En annan kväll klädde vi upp oss i klänning, jomen! Då knallade vi ner till restaurangen runt hörnet och satt i solen och tittade ut över Nissan medan vi åt tapas och drack vin. Vi enades om att man kunde ha det värre. Mycket värre. Det är väldigt trevligt för alla tre vovvarna vet hur man beter sig på restaurang, så de låg stillsamt under bordet och såg så allmänt rara ut att de flesta började jollra runtomkring oss och tittade stjärnögt på vår gulliga hundar. Då var jag rätt glad att det inte spatserade en katt förbi, för då hade nog gullighetsfaktorn sjunkit avsevärt.

Sen kom sista dagen som vi inledde med ytterligare en blåsig promenad längs havet där hundarna for runt som nypoppade popcorn innan vi åkte hem och åt lunch för att sedan ta en sista liten tripp upp till Galgerget som är som ett mycket litet Skansen, eller kanske Kulturen? Fint, i alla fall. Vi tittade in i de små husen (där hundarna till deras förtrytelse inte fick följa med in), gungade på gungbräde, red på hästar och åt glass. Det kan hända att det enbart var Kickan som red, men så är hon nog betydligt sportigare än både farmor och "min Annika". Därefter ställde vi kosan mot Lund igen, där maken blev glad när vi kom hem. Det hade varit rätt tyst och tomt förstod vi så då blev han säkert glad när vi kom hem och ohämmat pratar mitt i alla sportevenemangen.