Jodå, jag tog väl ledigt igår då, för att vara hemma och ringa supporten. - Varför gör du inte det från jobbet, det är väl mest tiden att sitta i telefonkö som går åt? frågade vår VD troskyldigt. Jag, som är en mer cynisk person tänkte att det kunde nog ta en stund...
(Om man inte vill läsa en kilometerlång klagolitania över Hewlett Packard och deras support, förslår jag att man nu går och gör något vettigare. Typ krusa örongottsband eller så).
Jag ringde supporten, som illslugt nog inte var det telefonnummer som stod på lappen som medföljde
- Jag hatar datorer, meddelade jag dyster. - Dessutom förstår jag inte datorer, så tala till mig i enstaviga ord, fortsatte jag sedan. Den unge mannen utstötte lugnande läten och bad att få serienumret. Lättad över att kunna ge ett svar på något som jag faktiskt kände till lämnade jag det äskade numret. - Garantin har gått ut, sa den unge mannen då.
- nejdå, svarade jag, datorn är från i juli och jag har fakturanummer, ordernummer, skonummer och alla andra nummer också. - Det hjälper inte, sa den unge mannen, - du får gå in på www.hp.osv.i.all.oändlighet.till.tidens.ände.amen och korrigera garantitiden. - Jamen herredumilde, min dator fungerar inte, sa jag - hur ska jag då kunna gå in på vare sig den ena www:n eller den andra?? Va?
Den unge mannen lät förstå att detta var mitt problem, önskade mig lycka till och la på. Då bröt jag ihop lite, lyckad sedan skrämma igång datorn och prånglade mig fram till sidan. Som meddelade att jo, min garantitid gick ut i höstas, tackar-så-mycket-och-hej-på-dej-leverpastej. Då bröt jag ihop lite till, men lyckades hitta två nya telefonnummer på fakturan. På det första hänvisades jag till samma support som redan svikit mig å det grundligaste, på det andra, efter att ha knappat in ordernumret, fick jag prata med en glad flicka som sa att det var ett för gammalt ordernummer, så hon skulle koppla mig till supporten. -Gör för all del inte det! utropade jag, men innan jag hann blinka fick jag prata med Adam. Denne präktige yngling. Denne svärmorsdröm, vill jag nog utnämna honom till. Och jag har all anledning att kunna bedöma detta, för Adam och jag tillbringade en dryg timme i telefon och felsökte och hade oss och pratade om Windows 10 och 8.1 och "vill du verkligen ha den där applikationen?" och jag andades ut och tänkte "äntligen någon man kan prata med". Efter att ha kört i stort sett hela felsökningsprogrammet (alltså, detta gjordes på distans av Adam, medan jag lutade mig tillbaka och stickade på mina gröna strumpor, en utmärkt arbetsfördelning) så dog datorn. Poff! sådär.
- Hoppsan! sa Adam, men genom en intrikat procedur som inbegrep att montera ur batteriet, trycka först si och sedan F2 sattes det igång ett stort systemsökningsprogram som skulle ta några timmar. - Så nu lägger vi på, så kör du det programmet, när det är klart fotograferar du skärmen så ringer jag på måndag! sa Adam, och vi tillönskade varandra en härlig helg (datorlös i mitt fall) och la på. Efter två minuter sa datorn att felet var hittat, och när jag lyckade få fatt på supporten igen så visade det sig att datorn har ett hårdvarufel (typ datorböldpest, eller kanske datortarmvred - någon allvarlig vajsning var det i alla fall).
Så nu ska det skickas fraktsedlar och sedan ska HP:s skamfläck in på service och jag är hänvisad till Gamla Bettan i de närmaste veckorna.
Jag kan nog säga att nästa dator blir inte en Hewlett Packard. Möjligen om jag får Adam på köpet och han kan flytta in i kvarteret så jag har honom nära till hands.
Det kom ju en kompensation i helgen :-)
SvaraRadera