Solen skiner!

...och det är inte så konstigt. Vi gjorde ju vad vi kunde och inledde lördagskvällen med en Italian Sun som maken skakade ihop i köket med stor ackuratess. I en sådan ingår även lite hasselnötslikör, vilket jag kanske inte märkte sådär vansinnigt mycket av, men som maken påstod var en högligen väsentlig ingrediens. God var drinken i alla fall, och dessutom hade vi bästa sällskap av syrran och Zoya. Zoya ville dock inte ha drink, det enda hon önskade var att få vara ifred för den där lilla odågan som snurrade runt henne hela tiden och vrålade - du kan väl leka med mig! va?! Till slut parkerade sig Zoya i vår säng, för dit upp hoppar inte lilla Loppan och det tyckte Zoya var alldeles förträffligt.

Vi hade en himla trevlig kväll, och sedan vaknade vi ju upp till strålande solsken idag, denna dag som är Valborg, eller siste April som vi inbitna lundensare säger. Det är då det är studenter i varenda buske och stadsparken fylls av alkoholångor av tillräcklig kaliber för att desinficera det mesta inom flera häraders radie.  Redan vid kvart över sju mötte Loppan och jag horder av studenter som var på väg till parken med brassestolar och klirrande kassar och jag tänkte att det är ju himla skönt att man inte är ung så man slipper fira så infernaliskt mycket.

Loppan och jag, vi var på väg till rastplatsen för att se om det fanns någon liten snäll hund att leka med. Och tänk vilken tur! Först kom Musse, ett litet vitt fluff, och han och Loppan lekte så att stickor och strån rök och tungorna hängde som slipsar ur munnarna .Sedan kom goldenvalpen Milou som var 5 månader och full av ungdomlig energi. Då gick Musse hem, för då blev det lite too much för en mogen man. Loppan däremot, kastade sig med stor entusiasm över Milou och sen lektes det ända tills båda två kollapsade i små högar, trött och glada. Då gick vi hem och åt frukost, och inte vilken frukost som helst, nix det var födelsedagsfrukost! Okej, Loppan fick sina vanliga kulor, men sen vankades det paket! Nuförtiden får Loppan sällan mjukisleksaker eftersom det bli ex-mjukisleksaker på kortare tid än en gris hinner blinka. Fyller man 1, ja då vill det ju ändå till att man får något alldeles extra. En dö råtta, till exempel. Efter Loppans hantering var råttan ännu dödare, om det nu vore möjligt.

 Sen gick vi ut på balkongen och spejade ut över nejden, bl.a. över den scen som just nu byggs upp inne på Malmö nations gård. I eftermiddag brakar det loss. Men vi ser fram emot tillställningen med tillförsikt, vi har bunkrat upp med öronproppar så det lär väl dämpa det värsta. Och hjälper inte det, ja då kan vi kanske peta in lite döa råttrester i öronen som extra dämpning.

Men tänk ändå; 1 år! Grattis på dig lilla Loppan, du är verkligen en frisk fläkt i vår familj, och vi tycker alla så himla mycket om dig. I alla fall de tvåbenta.