Fantastiska dagar

Okej, det kanske inte började så himla fantastiskt med att dottern fick ett våldsamt gallstensanfall och tillbringade 15 långa timmar på akuten, ingen vettig människa tycker ju att detta är fantastiskt. Möjligen fantastiskt makalöst dåligt att det är så få läkare på akuten, ett antal som går att räkna på ena handens tummetott, men i alla fall; dottern är medicinerad och väntar på operation och maken, Loppan och jag, vi fick hänga med Grynet och det piggar ju alltid upp! Pyret tillbringade också många timmar på akuten tillsammans med mamma och pappa, men kom hem vid något tillfälle så då fick vi ju hänga med henne också som en extra liten bonus.

Sen var det dags för syrrans och min spahelg! När vi bokade i vintras sa vi lite förhoppningsfullt att i maj, då kan det ju vara rätt fint väder...om vi har tur... i alla fall är det nog ingen snöstorm... sa vi och höll tummarna.

Och vi måste ha hållit timmarna på ett ytterst kompetent sätt för tänk, det var vare sig snöstorm eller regn på tvären när vi styrde kosan mot Ystad. Först körde vi in i Ystad för lite lunch och kringpromenerande. - Vi går till klostret, sa vi och plockade fram mobilerna och tittade på google maps. Båda två. Och hur det nu liksom gick till så gick vi liksom fel, och kom bara längre och längre ifrån? - Märkligt, på vår ära! sa vi och gick envist vidare ända tills vi insåg att nä, det här stämmer inte, händer inget så kommer vi att hamna i Korpilombolo! Att vända mobilen upp och ner (det gamla kartläsartricket) hjälpte ju föga, för mobileländet vände i sin tur på kartan då så att både kartan och vi blev helt snurriga. Till slut kom vi ändå rätt och fick vår lunch och sen körde vi vidare till Ystad Saltsjöbad som var slutdestinationen för helgen. Det var lite mulet, men alldeles stilla och vi hivade in väskorna och galopperade ner till stranden. Klart man ska få lite sand mellan tårna när man är vid havet. Vi var mycket glada!

När vi hade traskat precis lagom långt kände vi att det var dags att kasta oss i vattnet! Kanske dock inte i böljan den blå som ärligt talat såg lite kylslagen ut. Blå hade man nog blivit, men mer av köldchock kändes det som. Vikingablodet har tydligen blivit rätt så utspätt hos denna sentida generation, så vi tänkte att vi föredrog nog att hoppa ner i lite mer temperaret vatten. Alltså avsandade vi oss, checkade in på rummen som var somriga och ljuvliga med en fantastisk utsikt mot havet. Sen, sen drog vi oss mot varma pooler! Vi simmade lite, vi satt i en grund och extravarm pool vid brasan och njöt av livet och sen badade vi faktiskt utomhus. I en mycket varm och väldigt behaglig pool. Alldeles precis lagom frisksportande för min del, faktiskt. Jag är nog inte så mycket kanalsimmartypen om man ska vara ärlig och ärlig, det ska man vara, till och med i min blogg. Ja, okej, någorlunda ärlig är väl det som gäller härinne, måtta med allt. Även med bloggärlighet.

 

 

 Det som var allra mest fantastiskt på Ystad Saltsjöbad var nog ändå relaxavdelningen. Alltså, det var så relaxigt att jag kanske stickade typ fyra varv och sen gick jag in i ett meditativt tillstånd med ett saligt leende på läpparna. Vi låg där i ett rum mot havet på en mjuk säng och pratade om livet och meningen med det hela, och måhända drack vi ett glas rosé också. Man kan ju hjälpa det meditativa lite på traven, menar jag.

När vi mediterat färdigt var det dags att ikläda sig läppstift, klänning och lite bling för att traska iväg och äta en förträfflig middag. Själv åt jag det vegetariska alternativet, som var blomkål och det låter kanske inte så mycket fine dining över det hela, men den blomkålen, den hade liksom förfinats så att den upphöjts till ett eget grönsaksstadium som lågt högt över sin bonniga kusiners. Ett slags blomkålens nirvana tror jag.

 

 När blomkålen (och sparrisen och citrontarten) var ett lyckligt minne blott förpassade vi oss upp till det mörka relaxrummet där vi låg på en annan dubbelsäng och tittade på brasan och pratade lite till när vi inte bara kopplade av i companionable silence, innan det var dags att ramla i säng.

Nu kunde man ju tro att vi liksom fyllt njutningsmåttet, men nix, detta var bara början. Söndagen inleddes med en utmärkt frukost och det kan hända att jag petade i mig två amerikanska plättar med jordgubbssylt om vi nu ska vara så himla ärliga. Sen, sen var det dags för 80 minuters lugn massage där man peelades, smordes in, lindades in i majstäcke (? - kändes lite plastigt) och sen fick en lugn och stillsam helkroppsmassage. - Känns det bra? frågade massören och ja, det gjorde det mumlade jag till svar, långt inifrån den saliga dimma där jag befann mig.

Något senare ringde maken och undrade om vi hade det skönt? -Vi har det så bra så jag går omkring och dreglar hela tiden, svarade jag. Obs! detta var ju bildligt talat. Gudskelov lämnade jag inte ett spår med saliv efter mig, det hade ju sett märkligt ut ändå.

Alltför snart var det sedan dag att ta farväl av Ystad Saltsjöbad, dock inte utan ytterligare en stund i utomhuspoolen och sen lite häng uppe i solrummet. Med vatten denna gång, men det gick ju bra det med, det finns ju gränser för mycket rosé man kan peta i sig på en helg menar jag.

 

 

Var njutningen slut sedan? Ånej! Vi tog vägen förbi Olof Viktors där vi åt en macka med kräftstjärtar och sög ut det allra sista av vår spahelg.

En utmärkt helg. Utan minsta lilla hagelstorm eller hällregn, men med relax, god mat och gott sällskap.