Vi carpar på

...och njuter i fulla drag av solsken och blommor och äppelträdsblommor (finns det något ljuvligare?!) och syrener som snart slår ut.

Inte kan man sitta inne på jobbet och mögla då? Obs! Detta är en retorisk fråga, för det finns ju bara ett svar på den.

- Carpe diem! utropar jag och far ut genom kontorsdörren som om jag hade eld i baken, med Loppan hack i häl. Hon är ju rätt tystlåten av sig så det blir inga utrop från henne, men hur man carpar en diem, det har hon full koll på.

Man kan t.ex. åka ut till Linnebjer med storaussien och fara runt som om man hade små reamotorer i tassarna, utom när matte vill ta en bild för då sitter de där så fint... en stund i alla fall innan frihetskänslorna exploderar på nytt och de fräser runt så att maskrosorna yr som gul konfetti. Alltså, man blir så lycklig i sinnet av att se två så glada hundar!

Ett annat bra sätt att fånga dagen, det är att våldgästa dottern och Grynet och Pyret ett tag. Då blev det badliv, kanske inte med så mycket paraplydrinkar under ett bastparasoll men med plaskpool och stänk och plask och saft och lite sittande i skuggan. Grynet och jag, vi plaskade på som en smärre fontän och dottern tittade roat på och sa att - du nog är lika förtjust i att leka med vatten som Grynet? Och jo, det har hon en poäng i får jag väl erkänna. 61, going on 4 sisådär.

Grynet som verkligen har en glimt i ögat och en smärre rävfarm bakom örat, spelade sin mormor ett practical joke; poolen behövde blåsas upp lite tyckte hon, så mormor stånkade ner på knä och blåste upp lite mer varpå Grynet raskt greppade vattenkannan (exhibit A i bilden ovan) och tömde den över mormors huvud under förtjust fnittrande. Men herregud, man torkar ju snabbt i högsommarvärme och förresten blev man bara lite skönt avsvalkad.

Pyret tog det lite mer lugnt i skuggan, men nästa sommar, då blir det nog ännu mer plask i poolen förutspår mormor.

Livet alltså. Det blir nog inte så mycket bättre än så här.