Karnevalsyra

Vart fjärde år är det lundakarneval, och eftersom det är knappt tre år sedan vi flyttade mitt in i studentnästet här i Lund så har vi inte upplevt det på nära håll. Vi har förstått att en hel del grannar flyr fältet, medan andra tycker att det är lite uppiggande med folkliv, musik och fest. Klart vi ville uppleva detta från första parkett - men för säkerhets skull investerade maken i ett gäng nya öronproppar. Man behöver ju sin skönhetssömn nuförtiden.

Helgen, den har varit lika solig som hela maj och Lund har visat sig från sin bästa sida; syrenerna blommar som besatt, studenterna vimsar runt med en vinflaska i näven och ser glada ut, glassen på PerTutti är gräddigare än någonsin och livet, det känns ganska skönt.

Loppan och jag , vi inledde helgen med morgonpromenad ute i en sån där löjligt sommarfager morgon, en sån där livsandarna dansar jenka fram längs stigen. Vi stötte på ett gäng hjortar som vips skuttade iväg, sen stötte vi på några harar som gjorde sammanledes. I skyn, där seglade gladorna fram och Loppan och jag, vi hade det ganska gott. Vi luktade på maskrosor, vi balanserade på stockar och vi blev skrämda av en fasanhöna som lagt sig att trycka just där vi tränade inkallning - när Loppan kom ilandes med frolic i blick for hönan upp så att Loppan blev rent förskräckt, jag hoppade högt av överraskning och fasanhönan drog sin kos. Kanske inte optimalt som inkallningsträning direkt, men vi lade raskt Den Gruvliga Fasanincidenten bakom oss och gick och snusade på några liljekonvaler som börjat blomma istället.

Sen åkte vi hem till våran husse som belåtet legat kvar i sängen och läst tidningen, ett optimalt sätt att fördriva en försommarmorgon på enligt makens åsikt.

Men sen var det ju dags att kila ner på stan för att se på karnevalståget. Vi placerade oss alldeles i början och det var nog så bra, men vi kom liksom ganska nära så man fick ingen direkt överblick, men vad gör det, det är stämningen man är ute efter! Först kom polishästarna och jag fick något drömskt i blicken, även om det är massor av år sedan jag vågade mig upp på en hästrygg - och att rida genom en sån folkmassa i trängsel, det hade jag aldrig vågat! Sen kom karnevalsgeneralskan, och sen kom vagnar, mer eller mindre svårtydda teman, orkestrar och baletter. Vissa i studentorkestrarna såg ut att ha varit om rätt många karnevaler vid det här laget, men tutade på med samma frenesi som de övriga.

Efter att ha varit studentikosa traskade vi hem igen för vi väntade ju gäster! Det var Ellenfamiljen (minus Ellen) som kom och vi satt i trädgården och drack fläderblomssaft och gin och åt chips innan vi skulle gå över på the hard stuff som just denna dag var lammytterfilet.

- Får Loppan vara i soffan? undrade Ellenmamman som har en soft spot för raggiga hundar. Och visst får Loppan vara i trädgårdssoffan tycker matte som också har en soft spot för sin raggiga loppa. Loppan tyckte dock att varför begränsa sig till att vara i soffan när man lika gärna kan knalla upp på bordet och mula in chips? Då fick Loppan gå ner igen, vilket hon tyckte var lite småaktigt av matte, faktiskt.

När lammet var ett minne blott och alla glas var diskade ramlade vi i säng med öronpropparna inom räckhåll - och innan vi visste ordet av var det morgon.

- så konstigt det var med studenterna i natt, sa maken.
- var det? Jag märkte ingenting, för jag sov, svarade jag och öppnade ett sömnigt öga.
- nä just det, det var alldeles tyst! sa maken och såg ut att tänka att ska de vara så tystlåtna hade han ju inte behövt investera i nya proppar.

Idag har det dock blippats och bloppats för Malmö nation har konsert på innergården, så de kom till användning i alla fall. Men som helhet betraktat får jag nog säga att det var himla trevligt men inte alls så stökigt som man kunnat befara.