Regntunga skyar

Jag ska be att få protestera, på det bestämdaste.  Och jag kan vara rätt bestämd när jag sätter den sidan till. Mild som en ganska bestämd västanfläkt, det är jag det. Regn å regn å regn - ska det vara julväder det? Jag minns en vinter för ett antal år sedan när jag klagade över att det snöade för mycket redan före jul och då var jag visst inte heller nöjd. Alltså, är det för mycket begärt med lite kyla, lite frost och kanske en aning snö? Ingen lera. Inget plask. Inget murr.

Det händer ibland, det gör det. Häromdagen, då var det precis så och då kände man hur man blinkade lite förvånat och kisade mot solen, men herregud vad livsandarna dansade jenka! Man rände runt hagar och skogsvägar med hundkompisar och pratade och klättrade mer eller mindre graciöst över diverse stättor (oftast mindre graciöst) medan man njöt av livet. Det är ju så det ska vara! Man var som mors lille Olle, rosor på kinden och solsken i blick. Inga blåbär och ingen björn, men lite spår av vildsvin.

Men varade detta saliga tillstånd? Näe, nästa dag vaknade man till samma plask och murrighet och både Loppan och jag var täckta med lera när vi kom hem efter att ha traskat i en annan skog med en andra hundvänner. Nu tycker jag ju alltid att Loppan är söt - men kanske ännu sötare när hon inte ser ut som en dränkt golvmopp.

Jag gör vad jag kan för att liksom sätta sprätt på vinterkänslan; jag spelar julmusik och sjunger gladeligen med fast Loppan ser ut att tycka att det kunde jag kanske låta bli, jag knypplar spetsar med silvertråd för att liksom få till det där juleglittret, jag går loss i pysselrummet med ljusslingor och tomtar och julbonader för att skapa en liten juloas eftersom vi skulle julpyssla med Grynet och Pyret idag. Nu satte dock elaka julbaciller P för dessa planer, förmodligen frodas de och förökar sig som kaniner i det här milda blaskvädret.

Då finns bara en sak att ta till för att ändå hålla modet uppe. Nej, jag pratar inte om att ta till flaskan och inte ens att äta choklad i mängder (fast det är ingen dum idé nu när jag tänker på det), nej då får man ta till det tunga artilleriet. Baka saffransknutar. Det lenar lite, det gör det.